Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1856, sida 2

— — —— —t—— —pa nn ?B — Ilan nade ingätt förbund med satan, inföll Panl. — Förbundet båtade honom föga, svarade surcouf. — Besitta! Fan var väl rädd att mista spiran här på jorden ... Men ursäkta mig! Jag pratar dumheter, och ni har, tror jag, något vigtigt att... — Ja, ganska vigtigt, afbröt honom Surcouf. — Hör mig, Paul! På Timor befinner sig en fånge .. en fånge, som hade allt att frukta af Bantam at vissa skäl, som här ej behöfva nämnas. Fången är en landsman till oss, grefve Despremonts . . Har du hört talas om honom, Paul? — Aldrig, kapten. — Desto bättre. Jag märker, att man förstått att tiga, fortfor Surcouf. I detta ögonblick kände Paul en viss hjertklämning, utan att sjelf veta orsaken dertill. Samtalet fortfor: — Min käre Paul, man fordrar på Timor femtusen piaster i lösen för gretven. Försynen har bistätt oss: vi äro nu ändtligen temligen rika och ha dessutom i vårt våld två unga fångar från Timor; de äro visserligen i vår smak mycket fula, men i sitt hemland gälla de för skönheter, och deras slägtingar sörja utan tvifvel deras förlust: Vi hafva således att öppna en underhandling med de bästa möjliga utsigter. — Jag förstår, sade Paul, som ännu kände en oförklarlig oro, — jag förstår: det är fråga om utvexling af fångar .. vi äterlemna de båda flickorna mot en minskning i den bestämda summan. (Forts I