Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 januari 1856, sida 1

högsta behaga Surcouf, hvars ansigte strålade af tillfredsställelse. Sureouf steg nu hastigt upp, säsom man gör efter en slutad konversation, och sade, i det han fattade Pauls hand: — Det är således öfverenskommet: i morgon bittida, en timma före soluppgången! — En timma före soluppgången. svarade ynglingen som ett eko. Sureouf närmade sig de tre damerna, och Paul försummade icke att följa honom. . — Jag ämnar, sade han — begagna mig af Davidsons gästfria anbud att tillbringa natten under hans tak, men är dock nödsakad säga er farväl redan i afton. De tre damerna stego upp och tryckte med tårade ögon Surcoufs hand. — När man begifver sig ut til strids, sade Surcouf leende, har man en viss rättighet ... Tillåter ni, Davidson? Och han omfamnade de båda systrarne och Aurore, hvarefter han vände sig till Paul och sade: — Ni har samma privilegium, min käre Paul . . . Se så . . han är rädd, tror jag ... Gör då, som jag ... sådan blyg sjöbjörn! Paul förstod ingenting af denna scen; han omfamnade de båda systrarne på vinst och förlust. — Ni glömmer den tredje, sade Surcouf leende. — Men herr Paul lemnar oss ju icke, inföll Aurore; — han har således intet privilegium. — Hvad! Tror ni, att han stannar här? sade Surcouf; — vill ni, att jag skall lemna Akilles bland dvinnorna på Scyros, då våra vänner i Samarang måhända behöfva oss, då min kära Malacca är i 5Jöröfvares händer .. då mussonen för engelska handelsskepp i våra farvatten .. då Frankrike har