att aldrig väcka detta åtal, der han icke blott har en sjuk sak, utan ock en vederpart, som vet att göra honom affären så sur som möjligt, så att det väl vore bäst för majoren om äfven här förlikning mellan parterna kunde träffas. Den uppgörelsen torde väl dock bli något dyrare än den med Wickman, men majoren bör ej sakna förbindelser, som kunna hjelpa honom ur ett sådant bryderi. Hvad generaltulldirektören angår, kunna vi ej annat än beklaga, att han blifvit så misskänd, att äfven främmande personer kunna tilltro sig, att insända köpeskillingar på tulltjenster. Bästa beviset att hr direktören aldrig behöfver dylika sportler ligger väl uti statsrevisorernes upplysning, att generaltulldirektörens årliga reseoch dagtraktamentsinkomster uppgå till omkring 30,000 rdr bko. Såsom ett tillägg till ofvanstående historia må meddelas följande referat ur Aftonbladets rättegångsoch polissaker, hvilket anländt med dagens snällpost: rBOktryckaren Franz Sjöberg har uti poliskammaren anmält att underlöjtnanten C. L. Dåevel skall hafva genom sin uppa-sare legt 3:ne sjömän för att ställa sig i försåt och å gata öfversalla samt misshandla Sjöberg, hvilket dock icke blifvit utfördt. Om denna sak hölls i dag ett längre polisförhör, dervid de nämnde sjömännen uppgåfvo att de af Diavclerhållit penningar i uppgifne ändamål. Daevel erkände att han lemnat penningar åt dem, men endast i glädjen öfver underrättelsen att Sjöberg skulle ha fått stryk. Kapten Silfverhjelm och förre löjtnant Wickman voro äfven inkallade. Sjöberg antydde att försåtet skulle härledt sig af Sjöbergs referat i Folkets Röst af tryckfrihetsmålet mellan major Bergnhr och Sjöberg.