Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1856, sida 1

Be fridlöse på Java. Af Möåry. (Forts. fr. föreg. N:r.) Så snart nattens skuggor föllo öfver nejden, plägade en okänd främling infinna sig i en mörk tamarisklund, och Davidson skyndade honom hjertligt till mötes. Samtalet varade en timma. Plantageegaren, som ej förstod konsten att förställa sig, hemkom än med glad, än med sorgsen uppsyn, sannolikt alltefter sammtalets natur. Pauls tankar hade blott ett mål, och alla verldens hemligheter bekymrade honom föga; han hade ju nog af den hemlighet, som omgaf den qvinna, han tillbad! I ett anfall af svartsjuka beslöt han emellertid en afton, efter solnedgangen, att utforska, af hvad slags folk den mystiske okände egentligen var. Han fattade detta beslut med inre motvilja. Dylikt spioneri öfverensstämde ej med hans öppna redbara karakter, men kärleken är såsom hungern: den besegrar vår natur En qväll valde han sin plats bland några kaprisbuskar, som vexte vid kanten af den stig, som följde hafsstranden. Det dröjde ej länge, innan den okände passerade förbi. Han var en ung högvext man och hade i sin gång och hällning något ovanligt och iögonfallande. Hans ansigte doldes at en bredskyggig halmhatt, men utan att se detsamma, kunde man ana, att djerfhet och stolthet mäste lysa i hans ögon och på hans