a a a VVVVVVVsesmm———— Unsämdt.) Den tappra värdshusregentinnan Fru Olsson har fordrat plats i tidningen för följande, som ytterligare visar att frun ej är att leka med: Bland rättegängsoch polissaker förekommer i Handelstidningen för sistl. lördag en, sannolikt ur någon polistjenstemans fatabur hämtad, berättelse, hvarigenom mitt beteende mot en så kallad gäst betecknas såsom någonting serdeles fasaväckande; och det är blott skada, att så liten sanning funnit rum i den eljest långa uppsatsen. Förhållandet, som mitt ombud hade uppdrag att inför poliskammaren genom vittnen ådagalägga, fastän sådant, af lätt förklarlig anledning uraktläts, var nemligen detta: att sedan den ifrågavarande gästen, som sannolikt mer riktat poliskassan än värdshu idkare, hvilka säkert hälst önska undslippa hans besök, den 8 dennes blifvit skyldig, dels på bitjarden och dels i skänken, några riksdaler, och, under uttryck, som icke ens kunna ursäktas personer med hans bildning, vägrat att betala sin skuld, blef han först af pigau fogligt förehållen det oriktiga i sitt förfarande, och derefter, då han sökte att handgripligen nedtysta hennes, under sådane omständigheter ursäktliga, bestämdare kraf, gaf jag honom en tillrättavisning, som mången skulle hafva ansett vara den för tillfället enda lämpliga, och dertill erfordrades icke så öfverdrifvet härtigt! lynne, som uppsatsen omförmäler, cnär samme gäst, en gång förut lika som vid detta tillfälle, barhufvad sprungit ifrån biljarden, för att undgå betala sin skuld. Att den lille mannen, en i alla afseenden mindre personlighet, ramlade omkull emellan ett par stolar vid den rpuff, som lindrigt utdelades af en qvinnas hand, pevisar blott, att han icke kunde stå på benen, ehuru han idkeligen med grotva oqvädinsord sökte att stå på sig. Hvad den i uppsatsen omnämnde säckbäraren och artilleri-konstapeln beträffar, så voro de tillrättavisningar de välförtjent erhöllo, hvilka tillrättavisningar dock icke voro af den rysliga beskaffenhet, som de i tidningen beskrifvas, en följd af deras med eder och hotelser beledsagade enträgenhet, att erhålla spirituösa drycker, hvilket de vägrades bekomma, emedan de vid tillfället förut voro vida mer än polisfulla, churu de troligen till följd af känd oförmåga att betala böter, undgingo uppmärksamhet af polisen, som vanligen blott undantagsvis tilltalar sådane, som veterligen sakna bötestillgång, och hvilka, sjelfva i medvetenhet derom, ofta strafflöst spela regenter, till och med midt för polisens näsa. Den varning referenten, eller den, som skyldrar bakom bröstvärnet, gitvit mig, som han förmenar vara regentinna på stället, och hvari han kan hafva rätt i så måtto, som jag, med rättvisans maktregerar öfver sådane, som på värdshus tro sig för intet böra få hvad de önska, vill jag härmed betacka, dock under tillkännagifvande, att om gäster af enahända beskaffenhet med de ofvan antydde, ville gå förbi vårt värdshus, vore jag dem serdeles obligerad; viljande jag, såsom ersättning för den mig meddelade varningen, hemställa om det icke vore på sitt ställe, pro primo, att t. ex. varna andra konstaplar från att, såsom nyligen skett, gå upp och inför rätta edligen betyga, det en person, å uppgifven dag varit drucken här i staden, då personen både den dagen och flere veckor förut, i allsköns ro gått hemma vid sin gård på landet; pro secundo, att litet nogare tillse det inga sådane onäpst beträdas med att vara polisfulla, som förut dertill hafva för sta ordet; pro tertio göra den satsen litet mer gällande, att eganderätten bör hållas i helgd, så att icke, äfven under min af gyckel, andras egendom af värde tages såsom god pris, utan att den på tillsägelse återlemnas. och pro qvarto, att polisen i allmänhet jakttoge mindre nidskhet och mera nitiskhet. Anna C. Olsson. UA !-i7qDD 8G98GqQt——— -—