Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 januari 1856, sida 3

) UL1i N9111— ma till denna sak. Unsändt och betaldt.) Uti Skara tidning n:o 22 för sistl. är hafva vi funnit införd den till högvördiga domcapitlet uti Skara inlomnade ansökning från hr prosten och ordensledamoten C. A. Carlsson i Wenersborg, hvarigenom han begär entledigande från kontraktsprost-befattningen i Wäne. Utan att häröfver angripas af någon med ledsnad förenad känsla, hvilken tillochmed icke hade kunnat gjort sig gällande om hr prosten äfven hade begärt afsked från hela det honom anförtrodda prest-embetet, hafva vi likväl icke kunnat genomläsa berörde afskedsansökan utan att fattas af en billig förtrytelse öfver ett så tvärt afvikande från den enkla sanningen, hvarmed hr prosten i raissonementet öfver Mellby-valet den 16 nästl. September låtit sig beträdas, oberäknadt de, lindrigast sagdt, låga insinuationer, som under benämning af voutredda naturkrafter blifvit framkästade om behandlingen med det i kyrkokistan förvarade exemplaret af vallängden. Vid betraktande häraf inställer sig för minnet det gamla ordspråket, att den som misstänker och tror andra om ondt och elakheter, måste sjelf vara ond och elak, och frestelsen att deraf göra en tillämpning på hr prosten är icke fjerran. Vi hade gerna önskat, att alla de med det famösa Mellby-valet förenade händelser och omständigheter blifvit åt glömskan öfverlemnade; men då hr prosten nu sjelf i sin afskedsansökning, med en icke vanlig oförsynthet åter upprifvit det gamla såret och med en af egenkärlek och inbillning om egen ofelbarhet öfverflödande stämma på sanningens bekostnad söker bortblanda korten och gifva saken ett utseende af rättsförhållande, som den icke eger, hafva vi, icke för egen del, men för sanningens skull och på det en större allmänhet icke måtte varda vilseledd och derigenom nödgas fälla ett falskt omdöme, funnit oss föranledde att gifva åt Mellby-valet en riktig och sanningsenlig belysning, hvilken vi så mycket lättare kunna åstadkomma, som vi vid valet voro närvarande och noga observerade huru allt tillgick; skolande vi härvid inskränka berättelsen inom så trånga gränsor som möjligt. Emot sjelfva valförrättningen och dess behandling i kyrkan vilja vi ej nu anmärka något Det är endast hr Carlssons beteende sedermera som måste visas uti sin rätta skepnad. Uti en till Consistorium inlemnad skrift, sedan Mellby-valet var slut, har hr prosten Carlsson förklarat det han vid valet besvärades af hufvudvärk och svindel. Efter inhämtande deraf föreföll det något hvar underligt, att man ej hört hr prosten klaga deröfver, hvarken i kyrkan eller se an han derifrån-utkom. Tvärtom syntes hr prosten vara ganska frisk och upprymd, så att han, sedan vallängden för andra gången blifvit uppsummerad och hr prosten gjort sin mening gällande, att neml. Tit. Warodell fått pluraliteten, yttrade de fägnesamma orden: väl börjar jag blifva gammal, men brukar dock alltid räkna rätt. Huru denna skrytsamma ofelbarhet blifvit bevisad, derom lemnar den af honom förda och summerade vallängden ett bedröfligt approbatur. Uti sin ansökning om afsked från kontraktsprostbefattningen, säger hr prosten att Warodell hade pluraliteten äfven enligt den vallängd, som fördes af hr magister Rådberg. Detta är icke sannt. Tit. Rådbergs längd visar att Theorell hade de flesta rösterna och att Tit. Rådberg uti det af honom förda protokoll rigtigt påfört komminister Theorell i röst från Genewed Korndalen, hvilken röst hr prosten uti sitt protocoll tilldelat Warodell. Vidare framkommer hr prosten med den osanna uppgift, att det af hr Rådberg förda protokoll genomräknades 2:ne gånger på aftonen d. 16 Sept. — Hr prosten hade dock bordt besinna ait alltför många vittnen finnas, hvilka kunna intyga, att hr prosten straxt efter valets slut aflemnade ifrågavarande protokoll för att förvaras i kyrkokistan, samt att ingen omsummering ifrågakom, helsthrr Carlsson och Rådberg lemnade Mellby på eftermiddagen så snart kyrk-supen och middagen var intagen. I afseende på de bönder från Westerlanda (rätteligen Westmanstorp) hvilka blifvit vid upprop uteglömde, förmäler hr prosten, att en herreman hindrat dem gifva sin röst och göra sin rätt gällande samt att desse om de röstat, lemnat rösterna till Tit. Warodellg färdel. Denna hr prostens uppgift lemnar anledning att framställa följande frågor: olvilken var den omförmälte hindrande herremannen? Huru kunde hr pr. veta att de så kallade Westerlanda-bönderna skulle hafva röstat på Warodell om de kommit fram? Då nu hr prosten säger slg haft kännedom om deras vota, så torde hr prosten äfven hafva sig bekant, om den hindrande herremannen tillhörde den församlings afdelning, som åstundade få Warodell till pastor eller den som önskade få Theorell? Om den tillhörde Warodellska afdelningen, hvarför hindrade han då bönderna att framkomma med sina röster till Warodells förmån? Månne man häri ej kan söka spåren till en planmässigt anlagd intrig? T. ex. den att genom försummelsen eller olagligheten att icke upptaga och anteckna Westerlanda-böndernes röster, Warodellska afdelningen kunde haft ett önskadt skäl att anföra för nytt vals åstadkommande i händelse saken gestaltat sig till W:s nackdel? Månne hr prosten varit främmande för en sådan intrig? ?