Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 januari 1856, sida 2

tillgångar. I Ja, vi upprepa det, allt skulle vara och gå bra, blott man sluppe dessa trädgärdsmästarnes saxar! Utrikes NYyheter. CHINA. Ur ett i Times aftryckt enskildt bref från China meddela vi följande: Upproret varar väl ännu, men är för närvarande inSkränkt till bergsdistrikterna. Canton är nu lugnt, sedan rebellerne förjagades från dess grannskap. Men, enligt tillförlitliga berättelser, skola endast i denna stad sedan den 17 Februari (chinesiska nyåret) icke mindre än 70, 000 personer blifvit offentligen affrättade. Andra 27,000 föllo i Schan-Kingfu och ytterligare 27,000 efter fästet Blenheims intagande, under bödelns bila. Jaganser denna uppgift vara alltför låg. Jag har sjelf besökt afrättsplatserna och fann dem förfärligare än ett halft dussin slagthus. Stanken deruti var afskyvärd, väggarna voro öfversprutade med blod, de afrättades kläder och hårpiskor uppI kastade i högar och golfvet liksom belagdt med blodlefrar. I många byar vid fort Blenheim och äfven på andra punkter hade man inrättat särskilda hus för sådana, som, för att undgå bödeln samt försäkra sig om ett släckfritt minne och en begrafning af vänskapens hand, der ville göra ett slut på sitt lif genom ett sjelfmord. Och i dessa hus skola hundratals hafva hängt sig eller förgiftat sig med opium. Äfven qvinnor, hvilka ingenting hade att frukta af de segrande, men deremot fruktade att stå allena här i lifvet, hafva der frivilligt sökt döden. Behöfvas väl flera skildringar, för att fatta det gräsliga elände, som herrskar i landet? Den 9 November blef en rebellanförare, vid namn Kam Sin, pinad till döds, i det man sönderhögg honom i 108 stycken; detta dödssätt anses för det skymfligaste; att sönderhuggas i 36 eller 24 stycken anses för vida mindre vanärande. Jemte denne anförare afrättades 300 af hans folk, och i Oke tober hade afrättningarnas antal på en dag stigit till 700. Sednare firades likväl en fest, som varade i sju dagar, en slags alla-själarsfest, för att bedja för de affrättades ro. Det förfärligaste vid sådana exekutioner är, då Coolies (bärarne) springa omkring gatorna med de afrättades ännu skälfvande kroppsdelar, för att kasta dem uti de för detta ändamål tillredda grafvarna. Jag drar aldeles icke i tvifvel, att ju rikets befolkning, sedan upprorets början, blifvit omkring 2 millioner menniskor svagare. Man rättar nu den uppgiften, att det varit grefve Stackelberg, som medfört Rysslands svar på Österrikes propositioner. Detta svar säges redan den 5 med kurir hafva afsändts till Wien. De senaste telegrafdepescherna gifva vid handen, att Österrike visat sig mycket missbelåtet med den otillfredsställande beskaffenheten af detta svar, och att Ryssland då, förmodligen för att sätta Österrike i tillfälle att liksom i fjol draga sig ur spelet, antagit dess propositioner. Le Nord redogör för innehållet af danska regeringens nya neutralitetsförklaring. Den har, såsom redan nämnts, formen af ett cirkulär, som är dateradt den 4 Jan. I första punkten förklarar Danmark, att det vill bibehålla sin strängt neutrala ställning emot begge de krigförande parterna samt afböjer hvarje slags solidaritet i de förpligtelser, som traktaten af den 29 Nov. skulle kunna ålägga Sverge emot någon af vestmakterna; Danmark vill i detta hänseende bevara sin frihet att handla, utan att följa Sverge på den nya politiska terräng, dit Novembertraktaten kan bringa detta rike. I andra punkten upprepar danska regeringen ånyo formligen den förklaringen att i den europeiska striden vilja förblifva fullkomligt neutral och icke taga någon aktif del deri, vare sig med en kontingent af landttrupper, eller sin flotta, till fördel för någon af de krigförande parterna; d. v. s. att Danmark icke i något hänseende skall lemna den ställning af strängt neutral makt, som den sjelf ålagt sig genom den med Sverge afslutade Februari-traktaten. I tredje punkten proklameras en stor grundsats af allmän rätt, nemligen den att det må vara konungen af Danmark, såsom en fri och oberoende stats beherrskare, tillåtet att välja den politik, som han finner anstå danska folkets intressen, allt under det han emot Europas andra folk fortfarande iakttager samma vänskapliga bemötande som hittills. Man har nästan aldrig sett diplomaterna så mycket i rörelse som för närvarande. Sachsiska ministern Seebach, som nyligen rest från Paris till S:t Petersburg, ankom d. 12 i Berlin på ätervägen från S:t Petersbug till Paris. Grefve Bornstorff, militär-ombud vid preussiska beskickningen i Ryssland. var äfven på