Rättegängsoch Polissaker. I Måndags förevar ransakning inför Säfvedahls hä: radsrätt med häktade Olaus Andersson, äfven Rättfällan? kallad, tilltalad såsom skäligen misstänkt at sistlidne Nyårsafton på qvällen ha anlagt mordbrand uti en ladugård till ett under Partilled herregård lydande hemman, hvilken åbyggnad, som var sammanbygd med manhuset, helt och hålet nedbrann, då jemväl deruti befintliga kreatur, som bestått af 3 kor, 1 qviga med kalf, och 3 svin, spanmäl, foder och gårdsredskap m. m. blefvo lågornas rof. Beträffande åbyggnaden, som tillhörde egarne af Partilled, upplystes, att densamme var brandförsäkrad uti länets brandstodsbolag för 400 rdr. Innehafvaren af hemmanet, arrendator Christian Magatz, som bott på stället, hördes derefter och berättade, att Olaus Andersson, som han en längre tid känt, hade den ifrågavarande aftonen omkring kl. 6 kommit åkande till hans bostad i sällskap med drängen Christian Pehrson i Lexby, då Andersson begärt att få Jåna en tom butelj, som han äfven erhöll. Men sedan Andersson och drängen, hvilken senare varit mycket rusig, inkommit uti stugan, hade Andersson uppmanat drängen att fylla på buteljen utur en bränvinskagge, som denne medförde, hvaremot drängen likväl gjorde invänningar, enär han ännu icke skulle ha fatt betalning för hvad Andersson redan förtärt. Härvid började Andersson föra oljud samt begärde att få husrum öfver natten, hvarpå Magatz genmåälte att om han ville vara tyst och fredlig, skulle han erhålla sådant, men i annat fall finge han icke qvarstanna. Under tiden hade drängen aflägsnat sig. Andersson fäste emellertid icke afseende å Magatz beskedliga tillsägelse, utan fortfor att gorma, hvadan han slutligen tillsades att gå sin väg. Uppretad häröfver lemnade Andersson omsider huset, derunder han yttrade flera hotelser såväl åt Magatz som dennes hustru, såsom: vär jag husvill i afton, så kan ni bli detsamma innan i morgon qväll. Något derefter eller ungefär kl. J 7, då Magatz jemte sitt tjenstefolk intogo qvällsvard, tyckte en af drängarne sig förnimma något buller uti ladugården, hvadan samtlige begåfvo sig ut, för att efterse orsaken härtill. Då befanns krampan vid haspen till fähusdörren frånbruten, men denna, ehuru således olåst, var likväl tillstängd. När dörren öppnades, betogos alla af den högsta bestörtning att finna eld och rök uti fähuset, dervid elden syntes starkast uti ett bås, hvarest icke stått något kreatur, men väl legat en hop halm. Tvenne gånger försökte man att inkomma i fihuset för att få ut kreaturen, men allt förgåfves, ty rök och lågor voro redan så starka, att man der icke kunde andas. Bud sändes väl till grannarne om hjelp, hvilka äfven skyndsamt infunno sig, men någon släckning var icke möjlig, hvadan också alltsammans uppbrann. IIärunder upptäcktes Andersson liggande på ett berg, derifrån han hurrade och skrek, ropande så att alla hörde det: låt brinna fan i våld altihop.? Han blef då eftersatt och gripen samt öfverlemnad till vederbörande. Hela lösegendomen, som tillhörde Magatz, var äfvenledes försäkrad uti länets brandstodsbolag för 992 rdr, derå brandskadan uppgår till 850 rdr, allt bko. Tintalade Andersson, hvars lömska blickar och fräcka, hånande ord vittnade om den förhärdade bofven, hördes derefter. Han började med att helt och hållet förneka det brott hvarför han nu var anklagad. Som Magatz liksom Anderssons hustru var född tysk, hade han ämnat sig på julkalas hos honom, men när han väl inkommit uti M:s hus, hade denne visat sig likanöjd om hans sällskap och tillika vägrat att supa ilag med honom, hvarjemte M. slutligen äfven nekat honom herberge öfver natten, hvaröfver Andersson väl förargad aflägsnat sig, men dock icke yttrat några hotelser hvarken mot M. eller dennes hustru. Kommen ett stycke bortåt vägen, hade han bemärkt ett eldsken från Magatz hus, hvarför han uppgått på ett närbeläget berg, för att åse detta, men här hade han, som varit pastant full, fallit omkull och blifvit liggande, huru länge visste han icke (j eller hvad derunder passerat, men påföljande morgon hade han vaknat på annat ställe, dervid han funnit sig bunden till händer och fötter, då man sagt honom att han föregående afton tändt ) Nya Wexiöbladet upplyser, att det erhållit underrättesen af en trovärdig Carlskrona-bo, som åter orhållit den från sjelfva Warfs-Chefen i Carlskrona,