Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1856, sida 1

— Min man ville på egen hand fortsätta Dupleix hjeltemodiga försök att återvinna herraväldet i Indien ät Frankrike. Olyckligtvis svarade ej hans lycka mot hans mod . . . Jag vill cj ingå i en omständlig skildring af hans djerfva, men alltid med otillräckliga krafter verkställda företag mot engelsmännen . .. Jag vill genast komma till resultatet, ty vi hafva ingen tid att förspilla . . . Grefvinnan talade med matt stämma, och tårar fuktade hennes ögon. — I detta ögonblick, fortfor hon, — är min man fånge hos de malajiske sjöröfrarne på ön Timor ... Jag säger fånge, ty jag hoppas på Guds beskydd. Banditerna vilja ej utlemna honom, utan mot en lösesumma af 5,000 piaster och hafva fastställt en viss tid, inom hvilken summan skall vara i deras händer; i annat fall skulle min man blifva! dödad. Den fastställda tiden är redan tilländalupen, men lösesumman ännu icke anskaffad, oaktadt den tappre Surcourf gjort allt för att sammanskrapa den. Jag har skäl att hoppas, att sjöröfrarne på Timor, oaktadt sitt hot, hitintills skonat min mans lif och lemnat anstånd med. lösesumman, ty häraf skulle de ha större fördel, än af att mörda honom. I h — Det är tydligt, sade grefven mod låg röst. lI — Den tappre Surcouf hade öppnat mig en fristad ombord å sitt sartyg Malacca; hans afsigt var i början att med sin besättning öfverraska banditerna i deras kulor på södra kusten af Timor och med väld rycka sin vän Despremonts ur deras klor; men planen var vådlig och hade kunnat bringa förderf öfver just den, som skulle räddas. Surcouf uppgjorde då en annan bättre plan. Begagnande sig af sjökrigets häfdvunna friheter, har han gifvit sig ut på ströftåg i farvattnen mellan Sundaöarne i hopp att kunna göra en god pris och eröfra min mans lösesumma ombord å något skepp, tillhörigt engelsk-ostindiska kompagniet. ; — En förträfflig plan! anmärkte grefven. I — Nu kommer jag till en punkt af min berättelse, hvilken är af så ömtålig beskaffenhet, att jag ber er egen skarpsinnighet ersätta, hvad jag med tystnad måste förbigå i densamma. Raymond darrade ofrivilligt och lyssnade med tillbakahållen andedrägt, b