Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1856, sida 4

Anmälan. Den stora välvilja, hvarmed den bildade Allmänheten mottagit det under loppet af trenne år med titeln Engelsk Skönlitteratur härstides fortgående Bibliothek, innebär en uppmuntran till detsammas fortsatta utgifvande. Utan att afvika från den plan, som hittills ledt ifrågavarande företag, ämna vi dock göra en förändring i afseende på valet af originaler. Den uttalade planen var ifrån början att utgifva goda romaner, och att dömma af företagets framgång, synes utgifvarne icke hafva svikit Allmänhetens billiga fordringar i detta hänseende. Vi anse såsom goda romaner sådane, hvilka med ett konstnärligt fulländadt språk skildra menniskan, såväl hennes inre lif som yttre förhållanden, hennes seder och lynnen i olika folkklasser, olika länder och tidehvarf, på ett sätt som är lärorikt för förståndet, lifvar inbillningen och bidrager till hjertats förädling. Vi vilja icke hafva onaturliga, öfverdrifna, vidriga, hemska eller upprörande taflor; vi vilja sanning, äfven i dikten, om icke alltid den historiska, dock den ideala. Vi älska helst att se framstäldt det ädla hos menniskan, så mycket det ofvanefter kan möjliggöras hos henne. Vi vilja slutligen icke se diktens händelser styrda af slumpen och godtycket, utan ordnade i enlighet med Försynens eviga lagar och ledda till ett harmoniskt slut. Namnet roman skrämmer oss icke; det är namnet blott på en form; hufvudsaken iär dess ande, om den är till förädling. Vår tid eger lyckligtvis sådana romaner. Idealet finnes ingenstädes; vi hafva sökt och skola söka dem, som mest velat närma sig dertill. Vi gjorde början med några at Englands författare. Men att fortsätta med endast engelska arbeten hafva vi ansett ensidigt. Våra läsare kunde tröttna att ständigt se endast engelska föremål skildrade; den engelska nyare vitterheten har väl stora förtjenster i många afscenden, men lider stundom af en viss enformighet. Likaså ensidigt det skulle vara att inskränka sig till endast den svenska vitterheten, likaså ensidigt vore det att stänga sig inom blott engelsk vitterhet, då vi hafva så rika källor för sann bildning och ädel njutning, som i den öfriga utländska litteraturen. Den fransyska romanlitteraturen har hos oss kommit i något vanrykte, och detta icke utan skäl; ty man har här öfversatt nästan uteslutande endast af dess osedliga del; men likasom Frankrike också har en stor sedligt bildad allmänhet, så har det äfven en sedligt skön vitterhet. Afven Tyskland och Danmark hafva mycket godt att erbjuda; — vi hålla oss vid vär första afsigt att välja det bästa. Under förhoppning att Allmänheten, med bifall till dessa våra här uttalade äsigter, fortfarande skänker ett dylikt företag sin uppmuntran, hafva undertecknade härmed velat, jemte ofvan antydda förändring i planen, anmäla ett Bibliothek under namnet Utländsk Romanlitteratur i Svensk öfversättning; och ega utgifvarne härunder att påräkna Docenten B. E. Malmströms benägna råd och biträde vid bestämmandet af de arbeten, som komma att i samlingen intagas. På Bibliotheket Utländsk RomanLitteratur i Svensk öfversiittning, som under nästkommande år 1856 utgifves med 48