Vatten är det nödvändigaste lifsvilkoret för alla växter och djur; utan vatten ingen diffusion, utan diffusion intet lif. Skogen upptar ur luften mycket vatten, men återger äfven mycket vatten. Skogsrika trakter hafva vanligtvis en fuktig atmospher, de hafva regn och dagg. Liksom åskledaren drager äskmolnen till sig, så drar äfven skogen regnmolnen ner till sig och de vederqvicka icke endast honom utan iäfven de angränsande fälten; i grannskapet af löfskogen finner man nästan öfverallt fruktbara åkrar. Daggen uppstår af Jordytans vattenhaltiga utdunstningar; der den skall kunna uppstå, måste jorden kunna afgilva vatten. Den torra sanden, den nakna klippan ge blott ringa vatten, och ingen dagg kan derföre vederqvicka dem. Skogen, försedd med en betydande utdunstningsyta, ger sin mark, ger det angränsande området en stor mängd af den mest vederqvickande dagg; i den tjocka urskogen faller mindre dagg, än på den skogomkransade ängen, ty skogsmarken, som om dagen blifvit mindre uppvärmd, blir om natten äfven mindre afkyld genom värmets utstrålning. De med fuktighet mättade luftlagren öfver skogen sänka sig en lugn och sval aftonstund såsom moln i dalen, daggen perlar om morgonen på ängarne, den uppfriskar åkern. Liksom hafsdunsterna vid kusterna, så sörja skogsdunsterna i det inre landet för jordfuktighetens vidmakthällande och med detsamma för jordens fruktbarhet. Flertalet af floderna hafva sina källor på skogklädda berg; skogen erhåller från en trakt sin vattenhalt, och närer dermed floderna och deras källor; i ödemarken skulle de utsina. Nordamerikas ofantliga och så vattenrika strömmar genomflyta urskogen; månne de skola blifva lika vattenrika, när skogarne en gång försvinna? Äfven om ett starkt regn faller på den torra sanden, hvad nytta har den derutaf? Begärligt absorberadt, skall vattnet snart äter dunsta bort, ty inga vexter äro tillhands, hvilka kunna fängsla vattnet vid sig; endast få arter kunna trifvas i sanden, emedan endast få äro i stånd att länge fasthålla vattnet. Cactusarterna och de bladlösa Euphorbierna äro nästan de enda invånarne på de tropiska hedarne. IIos oss vexer sandgräset på de torra flygsandsfälten och är af nytta derigenom att dess vidsträckta rötter binda den lösa sanden. Det visar oss möjligheten att så småningom bekläda äfven ödemarker med ett täcke af nya blomDD