Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1856, sida 2

om våra stackars döttrar icke få något arf. Och hvart hafva de nu kommit? Endast några få hafva kommit så långt, att de hafva dagligt bröd. De flesta hafva förgätts, eller släpa fram ett betydelselöst lif. Betraktas derjemte de moraliska följderna af detta system, så måste man ännu lifligare beklaga detsamma. Staten har gjort allt för att göra dessa unga män till dagdrifvare. Förmiddagarne gå de vanligen en timma eller par upp uti verken för att läsa tidningarne; om aftnarne dricka de ett glas och röka en cigarr på terrassen vid Norrbro. Det finnes ingen anstalt för deras intellektuella utveckling, ingen läsanstalt, intet bibliothek. Förmodar man, att de få, som slutligen hinna upp till en tjenst, äro de skickligaste, och sådane som naturen genom ovanliga gåfvor ämnat för en högre plats i samhället, så är detta högst tvifvelaktigt. De som äro lifliga, qvicka, talangfulla, råka, under sysslolösheten, lättast på afvägar, och gå förlorade.