Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1856, sida 1

De fridläse på Java. Af MHåry. (Forts. fr. föreg. N:r.) — Godt, svarade den andre, git mig er studsare; två timmar äro förlidna, er vakt är slut, och min börjar. — Känn efter, om fängkrutet blifvit vått. — Det är bittre att slå på nytt. — Ja, det är bäst ... Tag Aston med dig. Den stackars hunden är mycket bedröfvad .. han tycker att vi göra inträng i hans yrke, liksom om vi trodde, att han sjelf vore en försumlig väktare. — Kom hit, Aston! Dörren till blockhuset öppnades; grefvinnan hörde af fotstegen, att den ena af de samtalande gick in, medan den andre aflägsnade sig på! gångstigen nedåt hafvet. Gåtan var nu löst. Grefve Raymond hade slutat sin vakt samt återvändt för att aflåsas ar Paul. Men i stället för atti hyddan invänta, Raymonds återkomst hade Paul som en skyddsengel vakat öfver den unga qvinnans sömm. Gestalten, som visat sig i fönstret, var ingen annan än den ädelmodige beskyddarens. Under andra omständigheter skulle den ädla Kreolskan rädfrägat sig med sitt hjerta angående: denna alltför betydelsefulla handling, men nu, då allvarsamma faror sväfvade öfver nybygget och dess innevånare, var det ej tillfälle för qvinnans indillningskraft att fördjupa sig i en undersökning af känslor, som voro: främmande för ögonblickels natur. Ehuru utmattad af sinnesrörelse och sömnlöshet, beslöt hon att vakande afbida soluppgången; men se. dan hon setat en stund på sin usla eremitbädd, öfverväldigades hon af trötthet, lutade hnfvudet mot kudden och sommade. l När hon åter öppnade ögonen, sjöngo foglarne i den närbelägna skogen, och de brokiga papegojorna lockade sina älskarinnor, Nybygli i