Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1856, sida 2

kunde andas der. Hela lösegendomen, Som var brandförså i städernas brandförsäkringsbolag för lösören i Jönköping för 12,000 rdr, deraf varulagret beräknats till 8000 rdr och dertill lösören till 4000 rdr bko, uppbrann således, med undantag af 30 å 40 t:r Spanmäl. som då fanns vid qvarnen, samt de husgening, hade sina I rådssaker han haft uti sin sängkammare. Dessutom hade han assurerat sitt tjenstefolks gångkläder, äfvensom panterna, hos Magderburgerbolaget för tillsammans nära 2000 rdr, allt bko. Iläraf uppbrann alla pantsakerna; men folkets förlust i kläder tycktes, att döma efter deras uppgifter, icke vara synnerligt stor. Derefter uppgåfvo hyresgästerna sina förluster i lösören och de assuranser, som derå förefunnos, sålunda: Skolläraren II. II. Ekman, som jemte sin svåger, handelsbokhällaren J. Bergström, varit boende uti tredje våningen, hade gemensamt med denne försäkrat sitt lösbo uti Skandia i Stockholm för 3000 rdr, hvaraf uppbrann för något öfver 666 rdr 32 sk., utom den skada möblerna lidit genom utflyttning, hvarom ännu icke närmare kunde uppgifvas. Skolläraren G. A. Kleinschmidt, som jemväl bott uti samma vären försäkrade uti Magdeburgerbolaget för 1000 rdr. Skadan genom branden ansåg han uppgå till 2 å 300 rdr. Handelsagenten F. A. Engel, som haft sin bostad uti andra våningen, hade sitt lösbo assurerat uti Slösiska bolaget för 2.500 rdr, hvaraf uppbrunnit och skadats för 5 å 600 rdr. Poliskonstapeln 23 Ljungqvist, hvilken enledes bott uti samma våning, men icke hade sin lösegendom brandförsäkrad, hade förlorat åtskilligt, som uppbrunnit, uppgående i de till ungefär 66 rdr 32 sk. Derjemte anmäldes att fabriksföreningens skola haft sin lokal uti andra våningen, men icke hade sina skolinventarier assurerade. Någon skada härå lärer dock icke ha skett. Läderhandlanden O. Andersson, som bebodt undra våningen, hade hvarken varulager eller lösören brand ikrade. Han uppgaf sin förlust i uppbrända effekter till 4 å 500 rdr, allt banko, äfven inberäknadt tjenstehjonens gångkläder. Af undersökningen i öfrigt angående orsaken till eldens utbrott upplystes, att ingen dagen före branden varit uti mjölrummet med ljus mer än drängen Carl Svensson, som i skymningen derifrån hemtat några tomma säckar, då han haft brinnande ljus med sig uti lyktan. Mellan kl. 12 och 1 på natten slutades arbetet uti bageriet, hvarvid all eld släcktes jemväl gaslågorna, hvarefter arbetarne begäfvo sig till hvila uti andra delen af husct. Under natten intill kl. half 5 bemärktes ingenstädes eld, helst några af hyresgästerne dels sett åt gården och dels varit der; men emellan kl. half och 3-qvart till 5 förnam Ilandlanden Andersson, som låg uti ett rum på undra botten åt gatan, något buller vid porten, hvarför han gick till fönstret för att efterse orsaken dertill, då han likväl icke märkte någonting. I den tanka att bullret härrört från gården, begaf han sig uti ett annat vid fönstret ditåt liggande rum, då han fick se eld slå ut genom fönstret uti mjölrummet öfver bageriet, I öfrigt syntes ingen eld uti huset ej eller var någon menniska synlig, utan allt var tyst och stilla. Hr Andersson väckte derför straxt några uti rummet bredvid liggande personer, hvilka jemte andra hyresgäster, äso elden slå ut genom fönstren närmast intill och öfver bageriet, hvarefter hela byggnaden efter en kort stund uppgick i lågor. Hr Sandberg förmälte derpå, att vid sedermera skedd besigtning å och nödig befunnen nedrifning af den från bageriet genom magar 1. dU skorstenspipa, hade man upptäckt flera bris weter å densamma som han likväl icke förut afvetat, hvadan han begärde att få såsonr vittne hörde trenne nu tillstädesvarande murarcarbetare, hvilka verkställt berörde arbete. Nämnde arbetare, förekallade och hörde, upplyste att de vid nedrifningen å pipan funnit tvenne, den ena öfver den andra gående, 1 aln långa och 1 å 1; tum breda sprickor, tvärsigenom muren, på det ställe der torkugnen varit belägen, hvilka bristfälligheter troligen förefunnits en längre tid och säkerligen tillkommit genom husets sättning. Isammanhang härmed bör nämnas. att en al bagarelärlingarne, Carl Eriksson, jemväl upplyste, att han, som uti I) ärs tid varit hos hr S., derunder bemärkt flere breda sprickor å pipan uti mjölrummet, men likväl aldrig varsnat någon rök uttränga derigenom. Tilläggande gossen Eriksson helt naivt, att brandsynen väl besökt bagarstugan, men aldrig synat skorstenspipan. I id anmärkte hr Sandberg att, såsom han förut nämnt, han icke haft den ringaste vetskap om berörde bristfälligheter, hvarom brandsynen icke eller eiort någon anmärkning, till stöd för hvilken uppgift han företedde prandboken, hvaruti icke fanns någon sådan anteckning. Resultatet af undersökningen är således, att elden efter all sannolikhet genom sprickorna å pipan antändt taket öfver torkugnen, då mjölrummet kommit uti brand, hvarefter elden genom lätt brännbara ämnen med en så förvånande hastighet spridt sig till husets alla våningar. Då inga vidare upplysningar voro att tillgå och inga anmärkningar, ledande till ansvar mot person, förekommit, förklarade poliskammaren den hållna undersökningen ieke kunna föranleda till någon vidare åtgärd. — I Onsdags anhöll poliskonstapel, 21, Lindblad qvinnspersonen Anna Greta Olsson, som promenerade på Ira ham styrd med en högst elegant muff, hvilken bt Stulenutibundtmakaren Ljungbergs butik den 29 sistl. November, om hvilken stöld anmälan skett i polisen. Vid polistörhöret i Thorsdags upplystes att Greta köpt mufsan af en väninna Sofia Elisabeth Petterson, en medeat detta, men påstod att sam fillstädes