Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1856, sida 2

(Insändt.) Herr Seldener har nu antagit ett, i insändarens tycke, fullt tillfredsställande orgel-spel, och synes äfven ämna vidhålla det; — detta till mycken fromma förgminga k rkogångare. Men ett annat ännu vigtigare ljud än orgelns, nemligen predikoljudet, är i domkyrkan oftast icke tillfredsställande, så till vida, att ganska många åhörare med vanlig god hörsel atminstone på flera platser i kyrkan icke kunna höra predikantens alla ord, utan blott de starkare uttalade, med förlust af en myckenhet lägre uttalade, hvarigenom naturligtvis predikans sammanhang förloras. — Man har sagt insändaren, att nämnde olägenhet icke kunde undvikas, emedan kyrkans byggnadstorm vållade den. Insändaren önskar likväl, under förhoppning att dermed möjligen gagna flere icke fullt hörande besökare af domkyrkan, att härmed få vördsamligen till domkyrko-predikanternes begrundande framställa några anmärkningar rörande här förut omförmälda ämne. Insändaren har vid begagnande af flera olika platser i domkyrkan förnummit. att under den af predikanterna brukliga oupphörliga vexlingen emellan starkt forcerade ljud i början af satser och derpå följande mycket svaga ljud i slutet af desamma har hörsel-uppfattningen af predikantens ord varit yttersj svår och ofta omöjlig. Deremot har på alla af insändaren begagnade flera olika platser predikantens hva rje ord hörts i sammanhang redigt och klart under uppläsning af Evangelium, ensom under bönernas läsning. Hvad kan vara orsaken härtill? Månne icke — att under uppläsning Evangelium äfvensom bönerna bortlägges vanligen den förutnämnda starka tonvexlingen, och användes i stället ett mera jemnt Ijud, aldrig mycket högt och aldrig mycket lågt? — Månne icke under meranämnde starka och täta tonvexling de öfverflödigt hårda ljudens fortfarande vibration i de gäll-ljudda hvalfven öfverrös de mellanliggande allt för svaga ljuden och tillintetgöra dem? — Insändaren håller före att så är; och om denna insändarens förmodan eger grund, så synes en tillämpande iakttagelse hos domkyrkopredikanterne af ofvan antydda förhållanden kunna åstadkomma ett lätt upphäfvande af den utaf många öfverklagade svårigheten eller — på vissa platser — omöjligheten att höra predikanten med sammanhang. En sådan jemnhet i predikoljudet, som här ofvan blifvit antydd, behöfver dock ingalunda blifva till lViflöshet entonig. För medelmåttan emellan för starka och för svaga ljud synes finnas tillräckligt utrymme till en lifgifvande tonvexling äfven i domkyrkan, oaktadt de svårigheter, som byggnadsformen m åjligen innebär. Någorlunda långsamt torde ock orden behöfva uttalas, för att i domkyrkan allmänt höras ; men mån: ne icke en -på förlorad tid ofta kunde utan men: lig verkan ersättas genom en något kortare sam: manfattning af predikans innehåll? Till vederbörandes vänliga uppmärksamhet fram ställdt vördnadsfullt af en välment. mr —