Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1856, sida 3

0c :— VA ((114 (4 MAR VE o(10 ring hvarken med härdgaserna eller de dem åtfölJande glödande stybbesgnistor. Med gas af sålunda beredd torf har under mitt öfvervarande bäde tackjern blifvit färskadt i puddelugn och deraf erhållne smältstycken vällde i vällugn, hvarvid med lätthet den jemnaste eld kunnat underhållas med lagom lång efter behofvet afpassad låga, närmast liknande den af bättre cooks, och utan den olägenhet af småkols framkastning och oklarhet i arbetsrummet som ofta åtföljer med bläster antänd gas af ved. — Hvad angår den så beredda torfvens värme-effeet såsom brännmaterial, har under ofvannämnde profsmidning med bättre sorter 1 skepp:d tackjern å 26 lisp:d b. v. blifvit med 3 tunnor torf färskade till smältstycken samt 1 skepp:d a 22 lisp:d b. v. af de sednare med 2 tunnor vällde och under hammare förvandlade till stångjern; en bränsleåtgång som mycket understiger den vanliga; och är af detta brännmaterials användande vid beredningsprocesserna af jern att emotse mycken ekonomisk fördel i förening med en dermed motsvarande besparing af det dyrbara bränslet af skog. Rådanefors i Maj 1854. A. W. Fahlström, öfvermasmästare. Bilagan N:o 2. På anmodan af Herr O. S. Hasselgren har jag på resa från Uddevalla till Göteborg med min förande Äng-skonert Uddevalla, företagit profvet af en hård, tät bränntorf frin Ridanefors Bruk, och fär, med anledning deraf, härom lemna det yttrande att bränntorfven, efter mått räknadt, motsvarade stenkol som 3 till 1; att den dervid underhöll en jemn hög :nga, så att fartyget tillryggalade 11 minuters sart uti timman; är som bränsle lätt skött, håller på risten klar låga och sammansintrar ej, samt att den förbrinner utan att lemna ringaste rök celler sot uti skorstenen; men synes relativt till stenkol, på en längre resa, fordra större förvaringsrum än dessa. Äng-Lkonerten Uddevalla den 26 Maj 1854. Fritz Thorssell, Prem.-Löjtnant vid Kgl. Maj:ts Flotta samt Befälhafvare å Ångskonerten Uddevalla. Bil. N:o 3. Undertecknad, som vid mitt guldoch silfverarbetareyrke begagnat torfkol, beredda på Råidanefors, intygar att dess värmeförmåga är större än trädkolets, och att den brända sorten, med lika fördel som trädkol, kan begagnas till smältning och glödning af guld och silfver. De okolade gifva för stark läga, och äro till detta ändamål icke så gagneliga. Wenersborg den 28 Mars 1854. J. G. Enberg, Juvelerare. Undertecknad, som varit i tillfälle att anställa försök med torfkol af hr brukspatron Hasselgrens på Rådanefors bruk tillverkning, har funnit dessa kol vara utmärkt användbara vid smidning af fina gjutstålsarbeten, många gånger drygare än vanliga brännkol och såsom åstadkommande hastig upphettning besparande både tid och minskande stålets afbränning. Som torfkolen lära kunna säljas för mindre än hälften af det vanliga priset på trädkol, så vore det synnerligen att önska all framgång åt tillverkningen af ett så förträffligt brännmaterial. Stockholm den 10 Maj 1854. Alb. Stille, Chirurg. Instrumentmakare vid Kgl. Carol. institutet. (Sigill.) På begäran af brukspatron hr Otto 8. Hasselgren har i min kopparslagareverkstad blifvit begagnad såväl kolad som okolad bränntorf, och får jag tillkännagifva att, hvad den förra beträffar, är den bestämdt mycket starkare och drygare än vanliga trädkol samt särdeles lämplig vid kopparens uppvärmning och lödning, samt att den okolade torfven är ganska användbar vid glödning af koppar samt annat smide, äfvensom förtenning. — I en tid då trädkolen blifva allt värre att åtkomma synes mig således båda dessa bränslen, som lära kunna fås till samma pris som trädkol, förtjenta af största uppmärksamhet. Wenersborg den 27 Mars 1854. M. Nordahl, Kopparslagaremästare. (Sigill.) De kol af bränntorf, jag af hr O. Hasselgren på Rådanefors bruk erhållit, ha vid användandet visat sig mycket goda för klensmidet, äro drygare och starkare än trädkol, och med afseende å numera höga pris, 3 rdr tunnan för stenkolen, tror jag det vara bättre köpa torfkol till uppgifvet pris 1 rår pr tunnan. De jernstänger jag erhållit och som uppgifvits vara smidda vid torf ha visat sig ganska goda. Uddevalla den 4 Februari 1854. E. Ericsson, Smedmästare. i Undertecknad, som smidt af jern från Rådanefors bruk, hvilket uppgifves vara beredt medelst bränntorf, fir intyga om dess ovanliga godhet och tåg, samt fasthet för slitning. i; Wenersborg den 15 Augusti 1854. H C. G. Sandelskog, Smedoch Hofslagaremästare. Bevittnas af: A. M. Pettersson. J. F. Ericsson. Hr brukspatron Otto Hasselgren på Rådanefors har lemnat mig prof på tvenne sorters torf för att på min bleckslagareverkstad försöka dem och får jag lemna följande utlåtande: Den skalade torfven kan väl användas i den kamin som fordras för en bleckslagareverkstad, men som ingen blåsbälg brukas, så fordras ett något starkare drag än vanligt för att vinna samma fördel af torfven som trädkol. Dock om priset i någon mån understiger det på sistnämnde material, hvilket hr brukspatron Hasselgren bestämdt försäkrade, så kommer torfkolen troligen att uteslutande begagnas. i Den kolade torfven icke allenast motsvarar trådkolen utan ock örverträffar dem i hetta och uthållande värme samt deras synbara drygsel vid förbrukningen. Torfelden hade intet menligt inflytande på lödkolfvarne. Uddevalla d. 24 Jan. 1854. Joh. Fr. Hallman. (Sigill.) I Mitt omdöme öfver det parti kol af torf som jag bekommit från Ridanefors ar: att dessa ganska väl kunna användas för gelbejuteriyrket, att de i hettkraft och drygsel öfverträffa träkolen och äga framför dessa förmågan att afsläckte med vatten föga I