a : Åkonomiskt. (Slut fr. föreg. n:r.) Redogörelse för Torfberedningen vid HRådanefors. Vid stångjernssmidet falla sig torfkolen härstädes ännu för dyra, och som den okolade torfven omsorgsfullt peredd uppfyllt det som vid smidet var att önska, så synes kolningen af torf för smidesbrukens behof fullkomligen öfverflödig. Hvad beträffar smidesdriften med bränntorf här, så är förhållandet att ehuru ingen möda sparas att snart nå methodens fulla utveckling, visar sig dock efter hand behof af nödig förändring, som gör uppehåll i den obehindrade driften, — dock är den bringad till en ståndpunkt, att den vigtiga frågan om bränntorfs tjenlighet för stångjernssmidet kan mötas med jakande svar. Sedan jag redogjort för detaljerna af torfberedningen härstädes, torde det tillåtas mig att såsom ett pevis på vigten af bränntorfvens större användande än hvad hittills skedt, få fästa uppmärksamheten på det betänkliga kräftsår som den pågående skogsförödelsen tillfogat värt kära fosterland, som af otacksamma innebyggare afklädes en större del af dess skönaste och nyttigaste prydnad — skogarne. Uti ett folkfattigt land med 8 tunnland skog på hvarje innebyggare — eller med 25 millioner skogsmark som lemnar ett värderikt virke ijenligt till skeppsbyggnad och till export, synes vedbristen väl vara mindre att befara. Traditionen om outtömliga skogar och grufvor, en årlig ökad export af bergsprodukter och trävaror, användande af bränslebesparande eldstäder, stenkolens allmännare begagnande, stora framsteg i skogsvården. och slutligen hoppet om stängselskyldighetens upphörande m. m. bidrager ock i sin mån att styrka allmänhetens öfvertygelse om obehörigheten af fruktan för brist på ved. — Och dock äro vi redan inne på bristens område och allvarliga åtgärder tarfvas för att värja oss emot en af de svåraste landspligorna, skogsbristen, som till påföljder är ett varaktigare och följaktligen svärare ondt än både missvext och krig, för hvilka man dock hyser större fruktan och för att godtgöra både egna och förfädrens obetänksamhet vid skogens vård. De menliga följderna af ett lands blottande på skog återfinna vi på historiens blad då vi läsa om Canaans land, Svarta Hafvets kuster, Grekland, Sicilien och Spanien; länder som i fordna dagar utmärkte sig för sin fruktbarhet, men numera erhålles inga lönande skördar af den förtorkade jorden. Tyvärr behöfver man dock ej gå utom vårt land för att uppsöka dylika exempel; de återfinnas på Oland, Svältorna i Östergöthland och i vissa delar af Halland och af Bohus Län. Huru stor del af åkerns afkastning måste ej i dessa trakter användas för att i utbyte erhålla otillräckligt förråd af virke och bränsle? Uti några delar af Bohus Län och Halland ha både skog och bränntorfs-mossar blifvit sköflade. Derefter har man afskalat ljungstorfven intill sjelfva sandgrunden och begagnat den såsom bränsle; jorden, på detta sätt styfmoderligt behandlad — som gifver ett knappt underhåll åt några får — och den med magra kor plöjda grusåkern skall ej lemna stor afkastning åtsin innehafvare, som svälter och fryser till följe af fordna dagars misshushållning med skog. Födra delen af Westergöthland, i fordna dagar landets kornbod, i hvilken en mägtig adel då var bosatt, har, beröfvad det skydd och den svalka som skogen lemnar, förvandlats till kala ljungfält, sorgliga vittnesbörd om skogsförödelsens menliga följder. Höjes dock vid våra Riksmöten någon röst till skogarnes försvar, så veta nog skogsödare, samt de för framtidens väl liknöjde, att gifva kraft åt det hänande svar: att skyddet är öfverflödigt, och att man saknar både tid och medel till att afhjelpa det onda. Men man saknar ej tid att stifta lagar för en bränvinshandtering, som trots deras stränga ordalydelse dock låter denna handtering segrande framgå ur den fara som omhvärft densamma och som nu ej drager i hetänkande att under höga sädesoch vedpriser, uppbränna de sista qvarlefvorna af skogen och de afsättliga produkterna från åkern, för att skänka befolkningen sin kroppsoch själsförstörande blandning i ersättning för värme och bröd. Genomvandrar man bergverkens eller de stora sågverkens skogar, så skall man dock beklagligen finna att deras qvarlefvor snart äro afhemtade och att der sådd och plantering bordt följa afverkningen, har den allt förhärjande elden fått vara dess följeslagare för att riktigt förhindra all återväxt af skog. Men lagen tillåter ett dylikt förfaringssätt och för