Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1856, sida 2

————————————————— — — Llåtom oss emellertid följa dem! Vi skola snart finna ett gynnsamt tillfälle till samtal. Nedkomne till stranden, började Paul berätta för sina nya vänner om den strid mellan en sjöröfvare och en kofferdifarare, hvartill han föregående dagen varit vittne. Under tiden sade grefvinnan till Raymond: — Alla lyssna nu till Pauls berättelse. Ögonblicket är gynnsamt ... Ilör mig ... ännu i natt skola vi sannolikt bli angripne. — Af hvem? frågade grefven, strykande sig om hakan. — Af banditer, förfärliga banditer, hedningar, svarta sjöröfvare från Borneo. Desse lefva efter sin natur och bedrifva ett yrke, vid hvilket de blifvit uppfödde, men de hafva till anförare en kristen affälling, en Irenegat, som begagnar dessa vilddjur till genomdrifvande af sina onda I planer. — Nåväl, sade grefven skrattande; vi skola emottaga dem efter förtjenst. Det är lyckligt, att ni tillfört oss förstärkningar, fru grefvinna. — Våra nio bundsförvandter önska ingenting högre än att få strida. Jag tillochmed lofvade dem, att de med väpnad hand skulle få häfda rättigheten till sina nya besittningar, och jag visste, att jag ej lofvade mer, än som skulle ske. — Det är tillräckligt, fru grefvinna. Jag vördar alltid edra hemligheter och frågar er om ingenting vidare. Vi skola taga våra mått och steg. Var lugn och räkna på oss. I Grefven sällade sig till de öfrige nybyggarne, ooh Paul slutade sin berättelse om striden. — Mina vänner, ropade grefven, likasom han af Pauls berättelse fått en hastig ingifvelse; — gårdagens strid bör vara oss en varning. Denna kust är ganska ofta besökt af sjöröfvare från Borneo. Under dagens timmar hafva vi ingenting att frukta, men om vi blefve anfallne nattetid, medan vi sofva, skulle vårt uppvaknande ej blifva det gladaste. Hvad sägen J härom? (Forts.)