man, ett fragment, som troligen utgjorde en del af ett frän någon rysk myndighet utgånget cirkulär. Den del af detta cirkulär som utgjorde brefvets omslag innehöll frågor i nummerföljd öfver de hamnar som voro fria från is, de fördelaktigaste punkter för inrättande af krigshamnar med ett tillräckligt djup, det mest passande ställe för grundläggandet af en handelsstad på det så kallade gemensamma området, de vinteroch sommarvägar, som från Finland föra till hafvet, de segelbara strömmarne, möjligheten att anlägga militärvägar, och slutligon, att dömma af några stympade ord, de utbyten som kunde göras af vissa landsträckor. Att detta cirkulär innehöll Rysslands planer bevisas bäst deraf, att underhandlingar sedermera verkligen öppnades i Stockholm för att erhålla en del af kusten nära Warangerfjord i utbyte mot den bergiga trakt sem sträcker sig från Beldovado ända till Wasko-jok och sjön Indiager. Det faller af sig sjelft att Petersburgerkabinettet på samma gång ej försummade att inverka på befolkningen i norra Finmarken. Man såg andra ryska agenter öfverhopa dem med artigheter, locka dem med handelsfriheter och skänka dem fördelar, som lika mycket af intresse som tacksamhet kunde fästa dem vid Ryssland. Det är från de ryska hamnarne vid Hvita hafvet som den på säd fattiga Finmarken erhåller sitt förråd af denna vigtiga artikel. Från handelsgemenskap till ömsesidiga sympatier är det ej långt, och Norges kustbefolkning har blifvit vunnen genom ett så förekommande bemötande. Kännande för öfrigt redan af gammalt, hvilket mäktigt medel att göra proselyter ungdomens uppfostran erbjuder, har Ryssland ej försummat att i Archangel inrätta en handelsskola, dit det drager sönerna af de rikaste köpmännen i de små norska städerna Hammerfest och Tromsöe. Efter der genomgången uppfostringskurs återkomma dessa till hemmet med en laddning af ryska ider, tala endast ryska språket och förakta sitt eget fädernesland. Häraf inre tvister och Kollisioner af ganska allvarsam natur, som mer än en gång utgjort föremål för Storthingets öfverläggninar. ; På en så väl förberedd skådeplats saknades ej skådespelare, och sedan nationalmisstroendet en gång var väckt, sysselsatte sig den norska pressen, måhända mer än skäligt, med en person, som man mot slutet af Juli 1847 såg anlända till Tromsöe. Se här hvad som blifvit berättadt om denne person. Den nykomne var ej känd af någon, och man frågade hvarandra nyfiket om anledningen till hans ankomst. Efter några dagars väntan blef han ombedd att visa sitt pass, och kort derefter gafs en fest till hans ära hog stiftsamtmannen. Der förtjuste han alla de närvarande med sin air och sina manr, och dagen derpå berättade de af stadens notabiliteter som talat med honom allt hvad de hört om honom, antingen från honom sjelf eller af de berättelser om hans person som gått man och man emellan på festen. Han kallade sig baron Ungern von Sternberg och (Amwmmz EEFFEE0