Om Rysslands planer på Norska Fiumarken. Rörande detta för Skandinavien vigtiga ämne hafva några intressanta upplysningar blifvit nyligen bragta i dagen uti ettarbete, som d . ; : . utgitvits i Paris af en af delägarne i Aftonbladet, hr G. Lallerstedt. Förf:n, som begynnt sitt arbete redan innan de bekanta Norrmannens artiklar förekommo i Times, har med stor sakkännedom uppsamlat en mängd historiska fakta, hvilka för den stora allmänheten varit dels obekanta, dels föga peaktade, och framlägger nu för våra förvånade blickar en tafla, som visar huru stora de faror varit, hvilka från detta håll hotat icke blott den Skandinaviska Norden, utan hela det vestra Europa. Aftonbladet har på förhand erhållit del af några utdrag utur detta hr Lallerstedts verk, kalladt: den Skandinaviska Norden, dess farhågor och förhoppningar, och har deraf meddelat åtskilligt i dess sednaste nummer. För deras af våra läsare räkning, som icke hafva tillgång till Aftonbladet, återgifva vi slutet af dessa utdrag, hvilket har följande märkliga lydelse: Det är ej först från i dag som Rysslands inkräktningar datera sig. Redan i 13:de seklet afslöts, efter långvariga tvister, ett fördrag, som bestämmer gränsskillnaden mellan Norge och Ryssland. Det öfverenskoms deri, att czarerna skulle uppbära skatt ända till Lyngstuen, öster om Fiskeröe, ungefär halfväges emellan nuvarande gränsen och Kola. Deremot hade de norska konungarne å sin sida rättighet att upptaga skatt ända till Kola och till och med ända till Veleaga vid Hvita hafvet. I följd häraf voro stora kuststräckor gemensamma för begge makterna, omfattande hela kusten der Kola är beläget ända till Hvita hafvet, hvars inlopp sålunda dominerades af den norska kusten. Det var isynnerhet på dessa gemensamma distrikter som Ryssland då riktade sitt inkräktningsbegär. Från 16:de till 17:de seklet utsträckte långsamma, på hvarandra följande usurpationer de moskovitiska besittningarne mot vester, utan att Danmarks och Norges konungar tänkte på att försvara sina rättigheter. Under Peter den Store blef den moskovitiska inkräktningspolitiken, som öfverallt lät känna sig, ej heller i Finmarken overksam. Från sina fisken vid Ishafvet utsträckte ryssarne sina färder allt längre och längre mot vester, i det de först gjorde sig till uteslu— uUDbAAA —F— A