Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 januari 1856, sida 3

ATAAAA — memAALUUU PE Landkorten. CIIRISTIANSTÅID. Man framalragor ofta exempel på vandrande postbud, hvilka under en följd af år outtrötligt gatt och gatt samma väs fram och åter mellan ett eller flera ställen, och under hvilken tid de tillryggalagt. sammantacet, mänga hundra mil. Hvar ort har äfven ett dylikt praktexemplar af vandrare att uppvisa. Hvem känner icke ?Åhusa-Hans?, han som regelmessigt minst tre ganger i veckan marScherar från Åhus till Christianstad och från Christianstad till Åhus. med sin påse på ryggen och sin I väska på bröstet? Säkerligen ingen i våra trakter. Nåväl. denne man har, den I Januari i år. varit engacerad såsom postbud emellan Ahus och ChristianStaul i 22 är. Det är i sanning ingen kort tid och han har Pregelmässiet? vandrat denna vär minst tvenne ganger i veckan, ofta tre eller fyra, ja vid vi tillfällen fem gånger på en vecka. Viigen emellan Åhus och Christianstad är Styfva 2 mil och om man nu antager att han kan hatva haft tillfälle att få åka da elier då, lika läng väg, som den han vaudrat utöfver de tvenne regehnässiga turerna, så får man änI dock det resultatet att han under 22 års postbeforI dring. etter 8 mil i veckan, tillryggalagt ej mindre äåln 9. 152 mil och således under denna tid vandrat en st sa, Som utgör mera än två och en halt ganger jordens omkrat (Som bekant beräknas jordens omkrets till 3,750 svenska mil.) Iläruti hafva vi endast upptagit minimum af denne onttröttlige vandringsmans marscher. Kunde man uträkna huru manaa steg han tagit för alla de kommissioners uträttande, hvarmed han på båda stationerne varit öfverhopad, så skulle milantalet stiga betydligt — Man skulle tro att dylik Strapatsering förorsakade krämpor eher sjukdom, men mannen han ej på dessa 22 år — couli egen uppgitt — varit sjuk mera än 14 dagar och okt:ult de hundradetusentals rur han medfört i sin ka från Christiansted till tullkammaren i Åhus har han aldrig blifvit öfvarfallen. DNLX,Ö-bIadet meddelar ryktesvis från Carlskrona, hvad nämnde stads tidningar ännu icke innehållit, att nemligen generalorder ankommit från hufvudstaden det 2 skruf-linieskepp, 4 fregatter samt alla korvetter och ångfartyg vid Carlskrona örlogsstation skola utrustas och hällas färdiga att utlöpa den I instundande Mars. SKARA. Prosten Carlsson i Wonersborg. valförrättare vid det besynnerliga kyrkoherdevalet i Mellby, der röstpluraliteten vid hvarje särskilt genomräkning tillföll olika sökande, har med anledning af samma val och klandret, derötver begärt afsked från kontraktsprostbefattningen i Wäne härad. I sin tll Konsistorium ingifna afsägelseskrift förmenar han, att ol kheten mellan de begge exemplaren af vallängden måtte härröra ar outredda naturkrafter.? FAHLUN. Natten till fjerdedag-jul hade, sannolikt I genom Selfantändning af fostor, eld utbrutit på ett ställe här i staden, hvarest ett parti sprit och andra brännbara ämnen fanns förvaradt. Lyckligtvis upptäcktes vådan i rätt tid af gärdsdrängen, en rask och behjertad karl, som, då släckning af sulana ämnen naturligtvis ieke kunde ske medelst insprutning af vatten, hade den djertheten att rusa in i rummet och genom fönstren utkasta de brinnande kärlen, hvarefter man lätt blef herre öfver elden, utan att allarm behöfde göras. Den moddige drängen, som vid tillfället blef illa bränd på händerna, har af sin husbonde erhallit en hederlig penningebalöning och förtjenar hela samhällets erkänsla. MARIESTAD. — Fadermördaren Jonas Bergman från Svärdskullen i Daretorp, hvilken, enligt hvad förut omnimntis, på väg till doms-tolsran-akning sistl. Oktober beredde sig, medelst äfvervåld å gevaldigern Leworön. nära Borgunda, tillfälle att rymma, har nu blifvit ertappad och gripen. Kronosänsman Mellin, som länge förgarves sökt uppspåra brottsjingen, Iyekades om ider få spaning på hans homiliga tillhåäll, bogaf sig dit, och befanns brottslingen då fördold vid ett torp-talle i en lada, der han it sig en jordkula, dit torparen på stället fört mat, hvarmed hans anförvandter försedt honom. Ilanmening lärer ha varit, att på detta sätt döja sig tills på våren, då han hoppades undkomma. Detta hopp bedrog. IIan infördes ånyo i härvarsnde centänce!se den 29 Sist!. Dec. om aftonen. Denna senare illbragd i förening med det rvstiga fadermordet torde göra hans benådning till litvet föga trolig. CARLSTAD. Till konungens befallningshafvande har rapport blifvit insänd från kronofogorn Sohlberg, angaende af honom hallen undersökning i Timponiis, till dervarande lönnbrännares och fredstörares upptäckande. En i Timbonäs boende bonde Jan Olsson, som enligt arhörde vittnens berättelse och egen bekännelse skall ha haft en laddad bössa med sig vid beslags-tilljället, då fogdeskrifvaren Sandelin bler örverfallen, häktades af kronofogden och förpassades till Jänshäktet. Qvinnorna vVOTO egentligen de, som hade nagot om ifrigavarande uppträde att so omen af fruktan för grannarnes hämmdd. gade de endast hviskande göra det. En fältjägare hade blifvit sårad i armen at Landelins skott, men visligen tagit till flykten innan undersökningen hölls. Vid beslagstillrället ämnade en at de närvarande skjuta Sandelin, men bössan hade lyckligtvis klickat. Unligt berättelsen skulle sinnarne sammanrotat sis och hotat att ihjälskjuta hvarje herreman eller bränvins-boslagare, som vägade sig till deras trakter. Tit. Sohlberg berättar älven, att menniskor i skockar samlade sig på till undersöknings-stället gränsande höjder; men som qvällen var för hand och vägen ohanad samt de hr kronofogden atföljande personer fruktade för att i mörkret komma i handgemäng med tinnarne, så slutades undersökningen, utan att invänta dessa Personer. Nagon militär har cj blifvit pakallad. Å