det härjande elementet till alla etagerna och snart stod äfven taket i full låga, derifrån elden utbredde sig till vinden af de å ömse sidor om gården liggande tlyglar, hvarefter lägorna kastade sig öfver hufvudbyggnaden utmed Sillgatan, så att allt brännbart uti magasinsbyggnaden lades i aska och taket öfver hela boningshuset nedbrann. Fastigheten är försäkrad i städernas allmänna brandstodsbolag för 23,000 rdr bko och egarens lösegendom, likasom de fleste at hyresgästernas, hos inoch utländska assurans-kompanier. Vid de nu sednast timade eldsvådor har man erhållit förnyade påminnelser om den stora förbindelse, hvari värt samhälle står till Frivilliga Brandkorpsen för det nit och den sjeltuppoffring, denna korporation vid sådana olyckshändelser städse ådagalägger. Red. har sig också bekant, ett det varit i fråga att anmåla åtskilliga af korpsens medlemmar till erhållande af offentlig utmärkelse, hvilket dock måst stadua vid den goda viljan, sedan vederbörande erfarit, det korpsen beslutat, att ingen af dess ledamöter enskildt skall emottaga någon dylik utmärkelse. Utan tvifvel finner Frivilliga Brandkorpsen sin bästa tillfredsstiällelse i medvetandet al att troget halva uppfyllt sina sjelfvalda pligter. — Franska Monitören meddelar, att grefve Walewski, minister för utrikes ärenderna i Frankrike, af konungen i Sverge erhåällit Serafimerorden. — Stockholmstidningarne med dagens ord.post medföra den underrättelse, att f. d. statsrådet Gabriel Poppius natten till d. 3 Januari aflidit vid något öfver 85 års ålder. Af de nekrologer tidningarne innehålla öfver den aflidne, som under sin långa bana i statens tjenst förvärfvat ett välförtjent anseende såsom en ovanligt skicklig och nitisk embetsman, inhemtas, att han 18035 anställdes såsom ledamot i allmänna ärendenas beredning, besörjde 1807 utgifningen af Lagsamlingen, och deltog för öfrigt uti flera olika komitter. År 1826 utnämndes han till president i kommerskollegium; och från 1833 till 1896 var han statsråd. Han var den förste ofrälseman, som varit Serafimer-riddare. — Enligt skilda korrespondensunderrättelser från Finland, berättar A.B., skall derstädes, å ett värdshus nära Helsingfors, vid en större sammankomst af studenter och yngre embetsmän, skalar hafva blifvit druckna för de förbundna vestmakterna, för Konung Oscar af Sverge, för Sverges välgång o. s. v. Enligt rykten skola åtskilliga af de i sammankomsten delaktiga studenterna blifvit förvista från universitetet. — En korrespondent skritver från Paris till Posttidningen, att anledningen, hvarföre flera utmärkta svenska expositörer vid verldsexpositionen blifvit obelönta, härrört af mängden utaf de belöningar (16,000), som voro att ordna, samt deraf att, i fråga om utländska expositörer, den kejserliga kommissionen icke i förväg rådförde sig med dervarande legationer, hvilka sistnämnde följaktligen icke kunnat förebygga orättvisor och sedermera fåfingt bemödat sig om rättelser i den offentliggjorda belöningslistan. Dock hade nu svenske och norske ministern i Paris tillvunnit sig kejsarens tillständ att göra reklamationer för sina landsmän, och man hyste all förhoppning att han skulle lyckas. Den svenske kommissarien meddelar äfven i gårdagens Posttidning till de prisbelöntas kännedom, att medaljerna med det första iäro att hitförvänta med diligens från Helsingborg. 2 —