Utrikes Nyheter. FRANKRIKE. En pariser-korrespondent skrifver till LIndep. Belgå angående gardernas intåg i Paris d. 29 Dec. följande: Vänta ej af mig ett torrt och methodiskt uppräknande af händelserna på den stora dag, som nu gått till ända. Först och främst påstår jag, att den varit den mest hänförande och populära af alla de högtidligheter, hvilka i hufvudstaden så tätt följt på hvarandra. Enstämmigt erkännes att den varit en präktig fest, firad af den stora franska familjen; den var en i högsta grad nationel dag. Då nu den saken är afgjord, vill jag försöka att i hast ur minnet återgifva dagens tilldragelser. Kejsaren passerade fram och åter på boulevarderna, hvarest han rönte ett mycket godt emottagande. Han hade i sin svit prins Napoleon, marskalkarne Vailant, Baraguay-diIlilliers, general Niel ete. Telegrafen har sannolikt redan meddelat eder kejsarens tal, hvilket, om man ej tager i betraktande de nödvändiga ordlag en suverän måste iakttaga, då han talar till soldaterne, skulle vara ett nederlag för alla de fredsförhoppningar, man, sedan någon tid tillbaka, söker underhålla. Framför kejsaren tågade, som vanligt, hans lifvakt och hans ordonansofficerare och efter honom hundra-gardet. Ingen förmådde beherrska sin rörelse, då man såg ett regemente, som man sade mig vara det vid Malakoff så pröfvade 5:te linieregementet, börja segrarnes hjelteserie. Man beundrade dessa raska och härdade bussar, hvilka tyckes komma direkte från kampen på slagtfältet. Enthusiasmen förvandlade sig till ett sorgligt intresse vid äsynen at de blesserade, hvilka tågade framför det vapen de tillhörde, samt af de med trasiga fanorna och de spillrade standaren, af hvilka ett, tillhörande det 34 regementet, som man sade, var prydt med immorteller, till tecken att dess oTT Teen