göras. Götheborg den 1 Oktober 1855. T. Rudenschöld. Nödvändigheten af en kongress för fredens återställande i Europa — vi mena brochyren af detta namn — har, såsom var att förutse, mötts af en allmän förkastelsedom i engelska pressen. Pimes uttalar sig, i en längre ledande artikel, på det bestämdaste mot hvarje kongress, deri andra makter än de krigförande deltaga. Då sinnesstämningen i England, såsom vi vid flera tillfällen framhållit, är ytterst krigisk, kunna de idter, som äro bearbetade i nämnde brochyr, omöjligen der röna några sympatier. Men äfven inom franska pressen hafva röster höjts mot densamma. Så förkastar t. ex. Presse hvarje tanke på en kongress, emedan i dess ögon kongressernas tid är förbi och den i brochyren projekterade skulle blifva lika vanmäktig att lösa orientaliska frågan som Wienerkonserenserna i sistlidne April månad visat sig vara. Såsom författare till nämnde brochyr uppgifves i en pariserkorrespondens till Morning Post Dyveyrier, f. d. S:t Simonist och socialist; brochyren, tillägger korrespondenten, emanerar icke från Tuilerierna. Det berättas, att Österrikes med grefve Esterhazy till S:t Petersburg afsända propositioner korsats af ryska propositioner, som genom furst Gortschakoff i Wien meddelats grefve Buol. Franska regeringen skulle äfven satts i kännedom om dessa förslag genom sachsiska ministern i Paris, hr v. Seebach, som sedermera helt plötsligt afrest till Dresden och derifrån till S:t Petersburg. Det tillägges, att svarta hafvets neutralisation bildar basen för såväl de österrikiska som ryska propositionerna, men att denna neutralisation är så olika uppfattad, att antagandet af denna basis genom båda parterna ingalunda skall leda till det åsyftade målet, utan endast ytterligare öka förbistringen och villervallan. I Wien väntades preussiska diplomaten Manteuffel (en bror till ministern med samma namn), hvilken ansågs vara öfverbringare af ett egenhändigt bref från kungen af Preussen till kejsar Frans Josef. Detta bref skulle utgöra svar på en egenhändig skrifvelse från sistnämnde monark, hvari han meddelar Preussens konung de propositioner, med hvilka grefve Esterhazy skickats till St. Petersburg. Man vill veta, att Fredrik Wilhem, ehuru han lofvar att i St. Petersburg verka för freden, icke finner dessa propositioner så beskaffade att han kan antaga dem såsom sina och skänka dem sitt obetingade understöd. Undervattens-telegraftråden emellan Krim och Varna är i sönder och anses ej så snart kunna repareras. Den nye österrikiska ambassadören Prokesch v. Osten i Konstantinopel är ankommen till denna hufvudstad. Konferenser beträffande Donaufurstendömenas nya organinsation skulle omedelbart taga sin början. Engelska ambassadören lord Stratford de Redeliffe hade rörande denna fråga uppsatt ett memorial, hvari han föreslår, att förena Moldau och Wallachiet till en enda stat, hvars beherrskare, första gången vald, skulle besitta thronen med rätt att öfverlemna den i arf åt sina efterkommande. Denna stat skulle äga en nationalarmå och den tribut, som furstendömena betala till Porten, skulle upphäfvas. Tidningarne och korrespondenserna från Konstantinopel af d. 17 och 18 Dec. äro uppfylda med detaljer rörande Kars fall. De goda vilkor, som amiral Williams utverkat för besittningen, betraktas som en tröst i olyckan. Hvad som i synnerhet väckt tillfredsställelse är att de polska och ungerska officerarne undsluppit fångenskapen. Kars fall anses komma att föranleda ändringar i ministören. Krigsministern anses som sjelfskrifven syndabock, ehuru han gjort hvad han kunnat för att bespara sitt fädernesland denna förlust. Reschid Paschas vänner hoppas att den förutsedda ministeörkrisen skall utfalla till denne statsmans fördel. Porten har ombytt ambassadör i Wien. Dess nye representant derstädes är prins Callimaki. Antalet af de i Sulina-mynningarne under de häftiga stormarne i svarta hafvet förolyckade fartyg anslås till 300. En österrikisk ångbåt har lyckats rädda en mängd skeppsbrutna genom utkastandet af räddningsbojer. I stället för de egyptiska trupper, som från Eupatoria detacherats till asiatiska krigsskådeplatsen, har franska divisionen d Autemar