Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1856, sida 1

— — — ———— De fridlöse på Java. Af Mry. (Forts. fr. föreg. N:r). — Godt, godt, sade grefven med ett smärtsamt leende; — men hvad skall du göra. om korsaren från Läbeck kommer och återfordrar sitt gods? — Herr grefve, korsaren hade intet lagligt kaparbref; han hängdes förlidet år i Batavia, såsom om han varit en simpel sjöröfvare från Borneo. Konsten att hänga folk förstår man i grund och botten i Batavia; der är också en engelsk professor i facket. — Men, min käre Paul, hyser du inga betänkligheter vid att behålla sjöröfvargods? — Visserligen, herr grefve, men åt hvem vill ni, att jag skall gifva det? Jag har gjort mig beredd på, att en annan kanalje kommer och tager det från mig. Ni, som endast varit här två år, känner icke såväl som jag, hvilken farlig granne hafvet är: det för rätt ofta korsarer och sjöröfvare hit till kusten . ... — Jag vet det. — De ha redan tre gånger gjort oss besök, och jag kan försäkra er, att om vi hade varit manstarkast, skulle ingen enda at banditerna återsett hafvet. Den värste bland dem är den lille malajen Bantam, en djefvul i menniskogestalt, som ej låter skrämma bort sig af vigvatten. Jag har ett horn i sidan till herr Bantam ... Om den flyttfägeln en vacker dag kommer hit, skall jag peppra honom . . jag skall ge honom midt i planeten en svärm svarta ärter, efter sexton på skålpundet, så sannt jag är Paul Tanneron från La Ciotat. — Bantam är således din personlige fiende, sade Raymond de Clavitres. — Visst icke .. jag icke ens känner honom till utseendet, och Gud bevare mig från att någonsin behöfva göra hans bekantskap! Karen har tillochmed bland sjöröfrarne dåligt rykte. 1 Banjermassing,