sten), som i häftiga ordalag förebrådde sina officerare deras snikenhet och bevisade, att han, öfversten, till följe af sin rang var den vandrande ringens rättare egare, hvarefter han bemäktigade sig smycket och på det mest summariska sätt afvisade parterna. Följande dagen bemärkte en fransk. vid omer Paschas stab anställd officer en soldat, som oupphörligt höll sig i grannskapet af generalissimus tält. Officeren frågar, hvad karlen vill, denne berättar honom allt, officeren i sin ordning meddelar saken åt Omer Pascha, och soldaten hade ej plott tillfredsställelsen att återfå sin ring, utan äfven att höra, det hans snikna förmän fått en allvarsam tillrättavisning för sitt uppförande.