Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1856, sida 3

Styckegods. Etikett i Australien. Ängelska Tidningar anställde för någon tid sedan långa och mycket humoristiska betraktelser öfver en liten händelse, som förefallit i Melbourne och gifver ett eget begrepp om de australiska förhållandena. Charles B. Croons: en af regeringskontrahenterna, hade varit på en bal hos Sir Charles Hotham, guvernör i de australiska kolonierna. Croons hade vid detta tillfälle gått bort till en af buffeterna och druckit något öl, men hastigt satt glaset ifrån sig under utropet: O, min Gud! och derefter aflägsnat sig ur salen med ena handen på magen. Guvernörens sekreterare mr Moor tillställde någon tid härefter hr Croons en skrifvelse, i hvilken förklarades, att guvernören, underrättad om hr Croons uppförande på balen, ansåg honom mindre passande att hädanefter vara regeringskontrahent, eller med andra ord att hr Croons fått afsked på grått papper. Croons protesterade och fordrade att man närmare skulle förklara hvari hans förbrytelse egentligen bestod. Sekreteraren svarade då, att oden anmärkning, hr Croons tillåtit sig ötver Hans Excellens öl, hvarken var höflig eller passande, samt att denna brist på belefvenhet förvärrades genom den lutade ställning och de åtbörder hvarunder hr Croons lemnade rummet.? Sekreteraren lät vidare veta, att denna i sig sjelf ganska graverande förseelse var destomer oföriätlig. som den begicks på en officiel fest, der hofetiketten noggrannt måste iakttagas, och att Hans Excellens hade ingen annan utväg än att anbefalla hr Croons ögonblickliga afskedande, eftersom denne sednare gifvit ett dåligt exempel ät alla andra regeringskontrahenter, hvilkas pligt det är att öfverallt och serskilt vid officiella tillfällen prisa alla de lismedel, som blifvit levererade enligt officielt kontrakt.o — Charles B. Croons har offentliggjort hela korrespondensen, och i ett af de sista brefven gör han på ett mycket humoristiskt sätt narr af den stränge guvernören. Brefvet slutar med följande ord: Åjag protesterar högtidligt mot denna despotiska order, genom hvilken sir Charles Hotham beröfvat mig min anställning såsom regeringskontrahent, skadat mina intressen och nedsatt mig i mina medborgares ögon, genom att framställa, mig såsom en man med svag. matsmältningsförmåga och utan tillräcklig kunskap om officiel belefvenhet och baletikett. Jag har den olyckan att vara min herres ödmjuke tjenare Charles B. Croons. Denna i tidningen Melbourne Age offentliggjorda korrespondens gaf Times anledning till en längre ledande artikel öfver förhållandena i kolonierna, och i denna etiketthistoria såg Times nästan en fullständig miniatyrbild af tillståndet i Australien. Nu visar det sig emellertid, att hela historien är uppdiktad, att hr Charles B. Croons alldeles icke finnes till, ännu mindre blifvit för etikettförseelse afskedad, utan att det hela är en satir, medelst hvilken man velat förlöjliga guvernörens pedanteri och gifva honom en vänlig vink derom, att ölet på hans sednaste bal var utmordentligt dåligt. Tillochmed den stora verldsjournalen, den allvetande Times, har sålunda låtit lura sig. — Svenska Minervas? och Mac-Ferlanska trillans? minne är hämnadt. Förmyndareföroranande. Manufakturisten Carl Johan Hellberg har blifvit förklarad omyndig och manufakturisten Hedlund förordnad till hans förmyndare. — Båda personerna bo dock i Eskilstuna. En ring, som passerade graderna. En korrespondent till Times från Omer Paschas läger i Sugdidi omtalar följande karakteristiska anekdot: En turkisk soldat, som var en af de förste, hvilka inträngde i de ryska förskansningarne vid Ingur, varseblef bland de stupade en rysk öfverste; turken afdrog hans handske och bemäktigade sig en dyrbar diamantring, som prydde den fallnes finger. Emedan soldaten visste, att han ej i längden skulle kunna hemlighålla sitt byte, visade han ringen för sin Usbashi eller kapten, samt anhöll om tillåtelse att få behålla den. Usbashin berömde soldaten för hans upprigtighet, men förklarade, att ringen passade fullkomligt till hans (usbashins) finger, på hvilket den också skulle förblifva. Soldaten, som ej var belåten med detta arrangement, går till sin Bimbashi eller major och framställer saken för honom. Bimbashin klagar i en faderligt förebrående ton deröfver att såväl kaptenen som soldaten kunnat vara nog glömska att ej öfverlemna bytet åt deras förman, samt vill, för att slita tvisten dem emellan, behålla ringen för egen räkning. Detta sker och soldaten vänder sig nu till Kaima Kama eller öfverstelöjtnanten, som fann majorens beteende högst besynnerligt och genast fråntog honom ringen, för att — behålla den sjelf. Soldaten, som tyckes varit en man af stor ihärdighet, framställer nu sitt klagomål hos Meer Ali (öfveri..—