m— nr 2 2 Rättegängsoch Polissaker. Målet angäende häktade ahlbonden Carl Olsson, tilltalad för tillgrepp af en större summa penningar frän skepparen Johan Andersson, då denne jemte olsson natten mellan den 1 och 2 sistl. November sutit uti polissinkan, förevar åter sistlidne Fredag i poliskammaren, då bemälte skeppare, boende på Säby å Tiörn, personligen kom tillstädes. Skepparen uppgaf rörande denna tilldragelse att han den 1 November omkring kl. 11 på aftonen blifvit anhållen på gatan för fylleri af en nattväktare och uppförd i polisvakten. Han hade då uti fickan i Storträjan en plånbok med något öfver 200 rdr, hvaripland en sedel å 50 rdr bko, derå ena hörnet varafrifvet. Uti en portemonnaie i ena byxfickan fanns 22 rdr, allt rgs. När han påföljande morgon utsläpptes från finkan, hade han väl ännu qvar plånboken, men den var — tom. Portmonnaien återficks deremot uti vakten, hvarest den aftonen förut vid afvisiteringen blifvit tillvaratagen. Han var derför säker på att penningarne uti plånboken blifvit honom frånstulne under natten i finkan, der trenne personer jemte skepparen förvarats, af hvilka den ene varit Olsson, som en stund före honom blifvit lösgifven. Till stöd för sin uppgift att ifrågavarande dag ha innehaft en större summa penningar, begärde skepparen att få hördt ett tillstädesvarande vittne, strandsittaren Elias Johansson. Nämnde Johansson upplyste, att han den 1 Nov. varit i sällskap med skepparen ända tills på aftonen, då denne blef anhållen, hvarvid vittnet bemärkt, att skepparen innehaft ett större penningebelopp, som legat uti plånboken. Af deu i polisvakten förda journal inhemtades, att skepparen vid afvisiteringen, som verkställdes af konstapeln Engqvist, i närvaro af konstaplarne N:o 16 Magnusson och N:o 17 Jonsson, befunnits inneha en portmonnaie med 22 rdr, hvilken blifvit honom återställd, när han sattes på fri fot. Med anledning häraf hördes bemälte Engqvist, som uppgaf att han afvisiterat skepparen uti kläderna å nedra, men icke öfra delen af kroppen, enär han förmodat att någon annan af vakten gjort detta, helst han sett en af dem känna utanpå stortröjan. Tilltalade Olsson fortfor nu som förut att förneka tillgreppet, påstående sig ärligen ha förtjent de hos honom funna penningar. Poliskammaren uppsköt målet till den 4 dennes för e hillande af vidare upplysningar, och pliktfällde derjemte Engqvist till 3 rdr 16 sk. bko för tjensteförsummelse. — Sistl. Thorsdag var handlanden S. A. Johansson, boende vid Redbergslid, inkallad i polisen för det han vid inköp af varor skulle ha begagnat en vigt om 3 lisp. 5 skälp., men som uppgifvits blott väga 3 lisp. Kommissarien Göthe, som hos Johansson anhållit nämnde vigt, förmälte att den, vid anställd profvägning, befunnits väga 3 lisp. 5 skålp., och dessutom icke varit krönt sedan 1837, ehuru andra på stället varande vigter blifvit justerade under senare åren. Upplysningsvis hördes derefter tvenne vittnen, af hvilka det ena, drängen Carl Lundberg, som en längre tid varit anställd dels hos handl. C. A. Lundgren och dels hos dennes enka, med hvilken Johansson nyligen blifvit gift, berättade, att han derunder alltid sett nämnde pundare begagnas vid invägning af varor både af frun och herrn, hvilka dessutom uttryckligen befallt att sådant skulle ske, när Lundberg ibland invägt varor, hvarvid vigten gällt för 3 lisp., ehuru densamma vägt 3 lisp. 5 skålp., men att deremot vid försäljning, berörde vigt icke fått användas. Serskildt nämnde Lundberg ett tillfälle, då en bonde försålt smör, hvarvid frun till herrn yttrat sin stora belåtenhet med pundaren, hvanigenom bonden blifvit pudrad på 5 marker. Ett annat vittne, som för närvarande är månadskarl hos handl. Johansson, förmälte att pundaren under den tid han varit der aldrig begagnats vid invägning af varor, utan blott när Johansson utvägt egen spanmål till qvarnen, äfvensom då mjöl derifrån återkommit. Handl. Johanssons förklaring var, att ifrågavarankomet mmm AR Etter dn