hvarför H. N. iklädt sig förbindelse, men att H. M. med detsamma sett sig föranlåten att vidtaga betydliga reduktioner i theaterns omkostnader. Ett rykte uppgifver att H. M. vore sinnad förvandla kongl. theatern till, såsom man yttrat, National-Theater, genom att lemna theatern ifrån sig och öfverlåta densamma till Rikets Ständers disposition. Med anledning häraf yttrar en brefskrifvare till Wermlandsposten: Otvifvelaktigt är att Kongl. Theatern, hvad husen m. m. beträffar, är statens egendom, och således Rikets Ständer ytterst ega deröfver dipositions-rätten. Men i alla fall synes mig ändock berättelsen icke fullt sannolik. Uppå dåvarande Rikgmarskalkens framställning och vitsordande af behöfligheten, erhöll framlidne konung Carl Johan vid 1823 års riksdag en tillökning å civil-listan till belopp af 100,000 rdr b:ko årligen, och dåvarande theater-direktören (sedermera Statsrådet) frih. Åkerhjelm försäkrade högtidligt på Riddarhuset och dessutom enskildt till alla som ville höra det, att om åt konungen beviljades detta anslag, så vore också sörjdt för kongl theaterns underhåll, och dennas bestånd försäkradtUnder denna uttryckliga förutsättning bifölls också anslaget, såsom stånds-protokollerna vittna. Huru skulle då H. M. knna abandonnera kongl. theatern? Huru vore då förutsättningen uppfylld? Gäller ej här den regeln: si cesserit conditionatum, cedit quoque conditio. ÄHLLELLLLLLLLLLLLLELELLLLAHAAHAA enn 06 TTT TTT