Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1856, sida 1

Te fridlöse på Java. Af Möery. Nybyggarne. 1. Det är ingenting vanligare nu för tidom än att i en prolog helsa det land, hvarom historieskrifvaren, skalden eller romanförfattaren ämnar tala. I förflutna litterära epoker började man med följande utrop: ÅJag helsar dig, de stora minnenas land! Jag helsar dig, konsternas och vetenskapernas uräldriga moder! Jag helsar dig, ärans och ridderlighetens land! när författaren förlade sin skildring till Rom, Grekland eller Spanien. Denna artighetsfras har försvunnit: lady Morgan gaf den dådsstöten i sina memoirer, då hon sade om en viss ryktbar författare: denne man, som helsat alla städer, Å alla berg. alla floder i hela verlden, har aldrig gjort mig sin helsning i en salong. Jag tillhör min tid: jag skall således icke helsa Java, då jag nu landstiger på denna heliga ö, just på den udde, som leder till Samarang. Men hvilket land skulle annars ha större anspråk på en poetisk helsning. vare sig för skönheten af dess natur eller glansen af dess sol och himmel eller för dess djupa religiösa mysterier? Hade jag icke bestämdt föresatt mig låta bli, vore jag frestad att försöka upplifva detder gamla bruket. Icke långt från Samarang, i bakgrunden af en vik, som hafvet bildat midtemot den lilla ön Madu