Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1856, sida 1

ND — Am — — — ———L L de de alla upplefvat mycket, lefvat på haf och land, bland barbarer och bildade menniskor. Denna skillnad mellan bildning och barbari förde ofta till tewligen besynnerliga jemförelser. Sålunda, när Vandrusen gjort någon patriarkalisk och leende skildring från de vilda arkipelagerna, berättade Raymond i sin ordning en tilldragelse från den blodiga revolutionen, timad kring en schavott på civiliserad jord. En natt, just i det ögonblick, då Raymond de Clavieres frågade Vandrusen, om han på Magellanska sundets vilda kuster bevittnat något så gräsligt som händelserna d. 2 September 1792 i Paris, hördes ett buller utifrån, som plötsligt afbröt samtalet. Klockan, som hängde på porten till det yttersta pålverk. hvilket inhägnade blockhuset, ringde häftigt, och gårdhunden skällde och skramlade med sin kedja mot palissaden. Vid en så sen timma hade man aldrig förr hört denna duett af hundskall och klockringning. Raymond de Clavieres steg upp, såg på sitt ur och sade lugnt: — Det är nära midnatt .. detta buller är ovanligt vid en sådan tid. Kanske har ett Skeppsbrott inträffat ... — Omöjligt! inföll Vandrusen; — vädret har ju hela dagen varit vackert och hafvet lugnt; icke ett löf rör sig på träden . . i hela najden lefver icke en vinuflägt. — Då torde det vara ett anfall af våra grannar, som nu står på, sade Paul Tanneron. (Forts.)