att såväl han som hans son handelsbokhållaren N. Otterdahl tid efter annan blifvit bestune på åtskilliga effekter, för hvilken stöld hr Otterdahl misstänkte en hos honom anställd månadskarl, Carl Magnusson, hade kommissarien Göthe låtit anställa visitation hos bemälte Magnusson, uti hvars bostad påträffades en hel hop tjufgods, hvaribland följande igenkändes vara grosshandl. Otterdahl tillhörigt, neml.: en blommig nattsäck, en näsduk, en säck, en töm, ett betsel, ett Tyggstycke, åtta st. remmar och en bukgjord, alla remtygen af läder, samt ett lass björkved. Handelsbokh. Otterdahl tillhörde deremot följande persedlar, ett par bruna byxor, ett par stöflor, ett par skridskor, tvenne hvita halsdukar, en blommig matta, ett hattfodral af läder med en hatt uti. . Vid polisförböret upplyste kommissarien Göthe att det omförmålia hattfodralet med hatt, efter hvad han sedermera inhemtat, icke tillhörde bokhållaren Otterdahl, utan bhfvit qvarglömd af någon resande, som bott hos honom, och att vid visitationen bos den tilltalade jemvål anbållits att par ljusa spräckliga yllebyxor samt ett par kalsonzer, hvilka persedlor den tilltalade påstod blifvit till honom skänkte af handelsbokh Otterdabl, ett förhållande som denne likväl sagt sig icke kunna ihågkomma. Carl Magnusson erkände att han sedan slutet af innevarande års sommar efter band tillgripit de omnämnda effekterna äfvensom veden, med undantag af hattsodralet jemte den deruti befintliga hatt, som Magnusson redan för ett år sedan tagit, enär någon veterlig egare dertill icke funnits; och fortfor Magnusson att påstå det han af handelsbokh. Otterdahl erhållit de af Götbe omnämnde ljusa byxor jemte kalsongerna. Rörande sina lefnadsförhållandan uppgaf Magnusson bland annat att han, som icke tillförene varit tilltalad för något brott, vore gift och hade ett barn, samt uti 31 års tid varit anställd såsom månadskarl hos grosshandl. Otterdahl. Målet remitterades till rådhusrätten och Magnusson insattes i stadshäktet. Efter anmälan af sjömanshnstrun Carolina Holm, boende i Majorna, att hon Lördagen den 22 dennes mistat utur sitt rum ett silfverfickur, för hvilket tillgrepp hon misstänkte sjömannen Pehr Axel Nilsson, tillhörende briggen Curt, liggande vid Rödasten, hade kommissarien Göthe efterspanat Nilsson, som anträffades och greps uti ett hus på Lilla Berget. Inför poliskammaren upplyste kommissarien Göthe att Nilsson vid häktningen erkänt stölden och uppgifvit sig ha pantsatt uret hos förre läderhandlaren Ghini, som vid anfordran öfverlemnat uret till Göthe, hvilken nu föreviste detsamma. Målseg. uppgaf, att Nilsson jemte en kamrat någon tid spisat hos henne, då han passat på lägligt tillfälle att knipa uret. Tilltalade Nilsson vidhöll sitt erkännande af stölden, hvartill han föregaf som orsak att han tyckt det skulle blifva en lång vinter, hvadan han ansett nödigt att förse sig med penniogar. För ransakningens vidare ffullföljd öfverlemnades målet till Safvedahls häradsrätt, hvaremellertid Nilsson skulle förvaras i lansbäktet. Uti handelsbolaget Wachenfelt Anderssons salubod vid Norra Hamngatan hade den 1 dennes infunnit sig drängen Carl Lundberg med helsning från handlandan C. A. Lundgrens enka vid Redbergslid att för hennes räkning bekomma 2 tunnor sill, hvilket han äfven ernöll. Den 7 i samma månad kom Lundberg ånyo med begäran från samma enka att uiså 3 tunnor sill, som han äfvenledes bekom. Dessutom hade Lundberg, efter hvad sedermera blifvit upplyst, den 22 sistl. November af bandlanden Jonas Olsson vid nämnde gata, i berörde enkas namn, jemväl bekommit 2 tunnor sill; men enär alla dessa reqvisitioner befunnits falska, hade Lundberg blifvit eftersökt och gripen i Majorna, då han erkände att han på omförmälta bedrägliga sätt tillnarrat sig varorna, af hvilka 4 tunnor sill återbekommits genom kommissarien Göthes försorg, nemligen 3 tunnor hos åkaren Lindgren i Majorna och 1 tunna bos åkaren Nilsson på tsampen, hvarjemte penningar erhållits för en tunna. Lundberg hade dessutom uppgifvit att ban den 3 dennes sörsält en tunna sill till handl. Ulin i Borås för 26 rdr och en tunna till en handlande, boende i f. d. Molmbergska huset uti samma stad, för 25 rdr. Vid polisförhöret erkände Lundberg att ban åtkommit silltunnorna på sätt redan blifvit omnämndt, men påstod att ban, som en längre tid varit anställd som dräog bos handl. C. A. Lundgren och efter dennes död jemväl hos hans enka, hvilken nyligen gift sig med handl. S. A. Jobansson, blifvit narrad till bedrägeriet af en husegare i M-jorna vid namn Anders Anders son, i hvars sällskap Lundberg besökt Borås, der ban försålt de båda hos handl. J. Olsson erhållna silltunnorna. Handl. J. Andersson, å sitt bolags vägnar tillstädes meddelade att ban återfått 4 af de hos honom erhållna silltunnor samt penningar för den femte. För husegaren Anders Anderssons inkallande uppsköts undersökningen till annan dag, och skulle Lundderg under tiden sitta i stadshäktet. Vid fortsatt ransakning den 24 dennes, då bemälte Anders Andersson efter kallelse infunnit sig, uppgaf denne, på fråge, att när han en dag uti innevsrande månad hade råkat Lundberg på en af stadens gator, hade denne sagiss sig göra i sill och tillfrågat Andersson om han ville köpa dylik vara, hvarpå Andersson tillhandlat sig 103 tjog för 7 rdr. Någon tid derefter hade Andersson ånyo sammanträffat med Lundberg på Södra Hamngatan, ssä denne utbjudit till sa lu några tunnor sill, som en skeppare skulle ba köpt men lemnat efter sig på Fisktorget. Andersson hade ingått på affären och från nämnde torg afhemtat sillen, som ban betalt efter 16 rdr Itunnan. Någonting vidare sade Andersson sig icke känna angående Lundbergs sill affärer. Målet remitterades, hvaremellertid Lundberg tilläts att få vara på fri fot. Vid en påhelsniog af kommissarien Flygare hos juogfru Maria Johansson, som begagnar enkan Christenssons krögerirättigheter och är boende uti Berggrenska huset vid allzatan i Nya Haga, har bemälta Johansson befunnits utskänka bränvin som blott bållit 3 3 31 i stället för 5 grader Af poliskammaren bötfälldes Maria Johansson härför till 5 rdr bko eller att undergå 7 dagars fängelse med arbete, hvarjemte det i beslag tagna bränvinet dömdes förbrutet. —7äk — — — KN CÄTARRARAS ÅURS.AAERHANUI ORD