Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1855, sida 2

sjelf, din egen far, dönföll hos Adolf, att han måtte bevisa dig kärlek och begära din hand; och ban, som räddat fadren, ville äfven rädda dottren. Han var på våg att ingå en annan förbindelse, hans trolofvade egde rikedom, börd, skönhet, allt; men han gaf vika för sina ädla känslor, uppoffrade sig sjelf och bröt denna Iysande förbindelse, för att göra dig och mig en oskattbar välgerning. Han, den ädle och utmärkte ynglingen med leende utsigter för sin framtid, han beslöt att fastkedja sig vid en sjuklig och kallsinnig flicka; han afsade sig hoppet att en gång med sin ålderstigna moder bebo den bergstrakt, som sett honom födas, för att följa oss till ljungoknen . . Och allt detta för att rädda lilvet på en qvinna, som föraktar honom ... för att såsom en skyddsengel stå vid din sida och förjaga den hatande döden. Theodora, borde ej en sådan uppossring väcka hos dig en varmare känsla än tacksamhetens? ÄÅro då alla fibrer i ditt bjerta förlamade, så att du ej kan svara mig annat än ett tröstlöst nej? Theodora var djupt rörd. — Min far, svarade hon, — jag har varit otacksam mot Adolf och er, och är djupt bedröfvad deröfver; men hvad begär ni icke också utaf mig? Jag vore ju tvungen att afsäga mig alla mina minnen, ty om jag samtyckte att bli Adolfs maka, är det honom, mitt hjerta måste tillböra. Jag skulle ej visa honom otacksamhet, utan belöna hans ädla uppoffringar med öm tillgifvenhet, om ej med varm kärlek. Men då mäste jag också afstå allt, som var mig kärt från mitt förflutna lif. Ett uttryck af glädje strålade i öfverstens drag; han fattade sia dotters band och sade: — Min älskade flicka, du måste uppoffra dina svärmiska drömmar, om du vill lefva. Gör det med mod! Säg mig, att du ger Adolf din band... gör mig lyck