Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1855, sida 3

genting: hvad som är gifvet med godt hjerta, återsår man af Gud. — Ni är bra god, mor Teerlinck.. Men känner ni hans föräldrar? Vet ni, hvarifrån han är? — Nej, det har jag ännu icke frågat honom .. Men när han hade feber, yrade han mycket och sade då, att hans far och mor voro döda. — Begrep ni icke något annat af hvad han talade? — Nej, han talte om ett bokträd, om ljunghedar och granskogar .. Han tolte också latin och ropade ibland: Tbeodora, Theodora! Det är sannolikt namnet på hans mor eller syster. Han kan en visa, Trina, som jag ville ge något, om du finge höra. Den låter: Ricketicke-tack, Ricke-ticke-tack, alldeles så att man är färdig att dansa efter den. Han talte också ofta, liksom om någon velat göra honom till prest mot hans egen vilja; jag tittade efter på hans hufvud, om han hade tonsur, men ingen sax har rört hans blonda lockar. . — Herre Gud, kanske den stackarn var rusig eller riktigt galen! — Vansinnig? Nej, Trina! Om du hörde honom tala, skulle du falla på koä.. Han talar som en bok, och vår pastors vackraste predikan går ej upp deremot. Derborta hänga hans kläder på väggen; ser du, de äro af fint kläde, Trina. Hvar gång hån öppnar munnen för att tacka mig, komma tårarne mig i ögonen; det är, sem om jag hörde en englaröst. Jag försäkrar dig, jag håller mycket mer af honom, än om han vore min egen son... och ville han stanna hos mig, skulle jag arbeta för honom, så länge jag kan röra händerna. Hau kallar mig mamma, du Trina! du skulle höra det ordet från hans läppar! (Forts.)