Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1855, sida 3

ee c0W—as IMER MANA MENN AND NA BARA APR —— lestid blir hans yttre hastigt lugnt och likgiltigt; han lemnar kullen och svarar: — Jag går nu, syster. Under det han med nedböjdt hufvud följer henne, fortfor hon: — Det är just ett vackert lif, du för, med alla dina iofall och besynnerligneter. Kanske du tror, att man förtjenar sitt bröd, då man sofver? Du bar nu i tre månaders tid varit galen, alldeles som dender latslynan Lena, som for bort med sin far, efter hvad folk påstår ... du han skryta med att rigtigt väl ba inlärt allt hennes oskick och kan nu lika bra som hon gapa I vädret från morgon till qväll. I ditt ställe skulle jag skämmas. Du lemnar mor derhemma sjuk i sin säng och går din väg! Om det här räcker längre, så ä vi rent förderfvade; du bringar oss till tiggarstafven och dig sjelf till Gheel). Johan svarade ingenting på dessa förebråelser och tycktes icke en gång höra dem. Han lät systern gräla, utan att det ringaste fråga derefter och följde henne med likgiltig uppsyn fram till gården. VI. En eftermiddag befann sig Johan i samma drömmande tillstånd vid bokträdet och betraktade ihärdigt några tecken, som nyss blifvit ristade i dess bark. Den stackars ynglingen hade ett sjukligt ech trånande utseende; den ungdomsfriska rodnaden på hans kin) By i Flandern med ett stort dårhus,