Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1855, sida 1

öfverste van Milgem af lenri Conscience. (Forts. fr. söreg. N:o.) De gingo några ögonblick framåt, men plötsligt hejdade ofversten sin följeslagares steg och pekade tigande på en ung flicka, sittande i gräset under en tät pil häck. Hon tycktes ej ana, att hon varlföremål för forskande blickar, ty hon säg med oafvänd blick bort åt bokträdet och hade fört högra handens fingrar till sina halföppna läppar, såsom om hon velat aflägsna alla andra ljud, som fsörnummos öfver ljungheden, för att blott lyssna till ett enda Öfversten gjorde en rörelse, för att närma sig henn, och först då märkte hon med förskräckelse, att okända personer noga betraktat heane. Hennes frukten försvann dock genast, och ett obeskrifligt leende glänste i hennes blick, när de båda främlingarne nalkades. Besegrad af sin otålighet, skyndade öfversten fram nes ena hand i sin och frågade med darrande röst: — Hvad heter du, mitt barn? — Lena, svarade hon. En suck af smärta banade sig väg ur den olyckliges bröst, och han utropade med förtvislan: — Lena? Min Gud, det är således icke hon! Tårar suktade krigarens ögon, och hen dolde ansig