Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 december 1855, sida 2

eller har varit en smed. Jag är säker på, att ni känner honom, mästare. — Hum, svarade denne; — så mycket kan jag säga, att jag i hela mitt lif aldrig kännt mer än en enda, som så behändigt kunde smida en så natt och vacker hästsko, och om jag icke misstager mig, kan öfversten icke vara någon annan, än just Karl van Milgem eller Ricke-ticke-tack, såsom folk vanligen kallade honom. — Aha! ropade en af gesallens, — är det möjligt! Kunde det ha varit den glade smeden i Westmal! Jag har visserligen hört talas om Karl Ricke-ticketack, men han var en kroggäst, en fylleprom, som vände upp och ned på hela byn. Öfversten deremot tyckes vara en mycket förnäm och vördnadsbjudande man ... Det kan omöjligt vara densamme. Mästaren satte sig på stadet i en stållning, som an tydde, att han ämnade berätta något. — Gossar, sade han, vi ha nu redan förtjenat tio gånger vår vanliga dagspenning; derför kunna vi gerna taga oss ledighet till middagen. Hören, hvad jag vill berätta, och dömen derefter sjelfve! Öfversten är bestämdt Karl van Milgem. För sexton år sedan egdes just den här smedjan af en ung karl, som var gift med den vackraste flicka i hela Moll och trakten deromkring. De älskade bvarandra till den grad, att hela byn var förvånad öfver ett så lyckligt äktenskap. Karl van Milgem, så hette han, arbetade från morgon till qvall, så att svetten lackade från pannan, och vännerna kallade honom Ricke-ticke-tack, emedan han, dagen i ända, m don han hamrade på städet, sjöng just den roliga visan, som öfversten kan så väl. Han var alltid vid godt lynne och munter i sina svar, och knappt gick ett ord ur hans mun, som icke väckte skratt och lustignet. Också sanus i hesa Westmal ingen, som var så afhållen af alla menniskor, som Karl, den glade smeden, Karl bade varit gift i flera år, u