gra upplysningar, hvilka vi vilja meddela våra lasare. Petitionen, som med bilagor utgör en lunta af mer än 20 ark, blef genast efter aslemnandet i sinans expeditionen remitterad tll generaltullstyrelsen, som f. n. innehafver densamma för sörklarings asfgifvande. Ehuru någon ofskrist sålunda icke får tagas, har man dock enskilt fått genomlasa handlingarne och deraf funnit deras hufvudinnebåll, som i kortbet är följande: Petitionärerna tala först vidt och bredt om den tillfredsstallelse de känt öfver den af ständerna föreslagna och af Kongl. Maj:t sastställda tulltaxan, som vid öfvergången från ett prohibitivt till ett liberalare tullsystem, medgaf ett lämpligt skydd åt de inhemska näringarne och t. o. m. uppmuntrade dess idkare till nya företag; men anmärka, att man på sednare ti der kommit till erfarenhet deraf att tulltjenstemän, oaktadt tull-taxans tydliga (?) före skrifter, gifvit den en sådan tydning, att i år rätteligen förbjudna ylleväfnader blifvit tullbe handlade såsom andra slag, å 36 sk. per b. hvilket påstående styrkes med en mängd bifogade profver. Sedan man härelter beskyllt professorn vid tecknologiska institutet Enebergs öfver en del tyger afgifna, bifogade yttrande att hafva varit fullkomligt sanningslöst, framhåller man såsom obestridligt ett yt trande i motsatt mening, d. ä. till fabrikanternas fördel, af prof. Palmstedt, och kommer slutligen till hufvudsyftet, som går derpå ut, att förmå Kongl. Maj:t antaga ettdera af tvenne alternativa förslag: antingen att yllevasnader andra slag måtte ur taxan försvinna, eller ock att till kungörelsen af den 20 Juni d. å. måtte fogas det tillägg, att införseltull af 36 sk. endast bör tillämpas på ovalkade väfnader och att alla valkade böra draga 1: 24 bko pr Cä. Laggas härtill de sidosparkar petitionarerne go åt tullstyrelsen. åtskillige packhus inspektioner, tecknologiska institutet och andra förmenta fiender, så har man kontentan af petitionens innehåll. Den brefskrifvare, sjelf sabrikant, som lemnat dessa upplysningar, yttrar om saken sel jande: Huruvida vederbörande petitionarer skola vinna sitt syftemål blir en annan fråga. Jag åtminstone tvislar derpå. Man uppger bland annat såsom motiv för petitionen, att om ylleväfnader, som borde draga en tull af 1: 24, finge förtullas till 36 sk., så skulle sådant alstra sidovördnad för lagarne. Man glömmer likväl härvid, att ingenting me-a alstrar denna sidovördnad än just de höga tullsatserna, emedan det är dessa, som göra smuggleriet lönande. Jag är sjelf sabrikant och vida mera belåten att konkurrera med den vara, som är belagd med måttlig tull, än med den smugg lade, isynnerhet som ej så få konkurser bland minuthandlande uppstå just till följd af förlu ster å i beslag tagna varor, hvarigenom både fabrikanten och grosshandlanden blifva lidan de. Skulle rubriken ylleväfnader andra slag komma att ur taxan utgå, vore det omöjlig gjordt att införa andra väfnader än klade, drap, baltklade, vadmal, korderoy och kasimir, och vederbörande tullkamrar, som af hrr fabrikanter fått uppbära skrapor, skulle för att befria sig från anmärkningar nog tillse, att väfnader, som i minsta mån afveke från dessa rubriker, icke förtullades, och vi hade då ånyo ett komplett förbud. Det är väl också dit hrr Norrköpingssabrikanter vilja återföra 088. Af beräkningar, hvilka jag kan styrka med originalfakturer och tullräkningar, finner man, att salin, af en qvalitet, som icke här kan tillverkas, drager en tull af 21 å 22 2, under det att byxtygsvasnader hafva ett skydd af 24 Z. Om jag nu från faktura-priset afdrager frakter, spedition, assuranceoch inköps-provision samt fabrikantens förtjenst, upp står i sjelfva verket ett skydd af 334 24, hvilken, sedan råvaran erhålles tullfri, borde va: ra ett mera än tillräckligt skydd för den inhemska tillverkningen. En märklig företeelse är ock, att fabrikanter från Norrköping kunna försälja sina tillverkningar i Norge, der skyddstullen är vida underlagsen vår. Nar de der kunna konkurrera med utlandet, hvarföre kunna de det ej här hemma? — Artikeln dossel har i långliga tider förtullats efter 32 sk. pr