Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 december 1855, sida 1

ben hemliga beskickningen. Af LCOm Cozian. (Forts. fr. föreg. N:r.) Dessa kunde på Ludvig XV:s tid vida lättare förena Sig än nu: likheten mellan sidenstyfkjort: larne och de österländska klädningaroe var ganska träffande, och bådadera voro stickade med löfverk och blommor. Samma likhet existerade mellan sattintoffeln och den kinesiska skon, mellan Versailles smink och Bagdads. Hvarpå väntade dessa förnäma damar? Af hvad art var det skädespel, som snart skulle öppnas? Det kunde ju omöjligen vara frågan om att fira någon framgång af ryska vapnen, ty Ryssland var neutral makt och från sina isberg eu overksam åskådare af striden. Ooh hvad fråga för öfrigt dessa damer efter segrar, som vinnas med krut och kulor? Konversationen, som hitintills förts med förtioliga hvisknin gar, blir småningom lisligare, nögljuddare och antager slutligen den raska och glada färgton, som utmärkte dem i Versailles salonger. — Hvad det är vackert att vara så uppoffrande, sä ger en af damerna. — Ja, det är tillochmed ridderligt, svarar en annan. — Det påstås, att ban flera gånger varit tvungen att med vapen i hand försvara sitt lif. lll Sanningen bevisas bäst genom det sår, han erhållit.