Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 december 1855, sida 1

— — —— — — — Han betes vara en man af börd. — Tror du, inföll en annan dam, att man skulle oslverlemna en så vigtig beskickning åt en person, som ej är af börd ? — Jog menar hög börd. — Hen är markis de Bourvoisin. Ätten Bourvoisin är mycket gammal. — Hans person berömmes mycket. — Ja, han anses sisom en af de märkl gere personerna i Versailles. Ö på undrar ingen derpå. Månne ban är gift ? — Jag tror icke han är det. — Då har ban ju alla möjliga goda egenskaper. — Hertiginnan de Chateauroux vet nog, hvem hon skickar. — Huru gammal är han? — Trettio elar trettiotvå år. — Nå, det var då ändtligen väl, att man näBON gång skickar oss en ung karl, istallet för-de der gamle skröplige hofmännen, hvilkas älderdoms bräcklighet så illa harmonierade med deras artiga beskickDing. — Lägg märke till, att herr de Bourvoisia är mycket vacker. — Är han lång till vexten? — Mycket högvext och väl proportionerad. — Är han blond eller mörk ? — Jag vet icke säkert . . . jag tror att han är morklagd . .. Prantiga tänder, påstås det, och ogon af ett utryck . . . sådant som man tycker om i Ryssland. — Och som man ty ker om öfverallt, vill jag förmoda. — Men hvarlör äs han icke gift? — Han har älskat en qvinna, som blilvit tvungen att gifva sin hand åt en gubbe. Markisen bar väntat, tills haus alskade bef enka, och de skulle nu gifta sig, såsnart ban återkommit till Paris. — Hvilken förvånande trohet! De franske hosherrarnes kardinaldygd plagar ej vara troheten. — Hertginnan de Chateauroux måste tycka mycket om honom. — Helt visst. Annars hade hon ej gilvit honom ett så angeläget och vigtigt ä rende.