Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 december 1855, sida 2

pluton ... låt ladda! ... Jag vill ej lefva längre. De båda fruntimmerna ba Nytt! — De bada fruntiummerna ? — Ja, både den, som jag åtföljde, och den, som förföljde mig. Af den, som jag åtsöljde, berodde mina ärelystaosd, min framtida bana; hos den, som förföljde mig, hvilade min lycka, min äktenskapliga sallhet. Båda äro försvunna, utan att jag har en aning, hvart de tagit vägen. Den, som sorsoljde mig, har slytt i min egen vagn. Kanhå da foljas de båda åt, och det vore höjden af olycka! Du finner, kära Warner, att döden nu måste vara mig välkommen. Jag besvar dig att genast låta skjuta mig! Nu ankom generalens svar. Warner genomögnade det och uppläste det derefter högt för markisen. Dess iunebåll var följande: Ni skall gifva en hedersvakt åt herr Martinelli, som rekommenaeras at alla chefer för korpser och afdel ningar på Österrikiska områd t. Han reser fritt, och ingen må understå sig att vi itera de till St. petersburg bestämda varor, som åtfölja honom. Gören er pligt! — Du låter således icke icke skjuta mig, du otacksamme, sade markisen. Warner omsamnade honom och svarade : — Det aktar jag mig nog för. Men res nu genast! — Resan är omöjlig, sedan den person försvunnit, som jag så hemlighetsfullt och diplomatiskt skullebeledsaga till Petersburg. — Res genast, säger jag dig! — Men sfcuntimret! Kan jag resa utan henne? — Hon anländer samtidigt med dig till Petersburg. Förspill ej tiden. Skyada, i bimlens namn, härifrån! Begagna dig af det gynnsamma Ögonblick-t:! I nästa snund kan en ny fara bota dig.