Den hemliga beskickningen. Af LCOn Gozlan. (Forts. fr. föreg. N:r.) — Om man ej hade sett oss tillsammans, åte:tog Warner, skulle jag måhända kunnat rädda dig, men vi hafva i soldaternas åsyn. drifne ar våra känslor, fallit i hvarandras armar. Man skule skrika på orättvise. I detta olyckliga krig voro Fransmäsnen de förste, som gåfvo exempel på grymhet: de gifva inga pardon . . . Att Jåta dig undkomma är omöjligt: värdshuset är fullt af officerare och omgisvet af vakter. Man har för öfrigt ögonen på oss. — Godt! låtom oss ej tala derom! Jag får i alla fall dö en soldats död. Men innan detta sker, skall du kanske vilja göra mig den tjensten att genomögna detta papper. Måhända att... Warner höjde på axarne, sägande: hvad betyda dokumenter i ett sädant ögonblick som detta! — Läs emellertid! Kanske att detta pass kan inverka något till förändring af mitt öde. Och under det du läser, skyndar jag in i värdshussalen ftor Baa vid en person — vid två personer mepåt 8 FP söm jag lemnat der. Min befordran och mitt gifte Ööro på god väg. 5 s. — Ditt giftermål, säger du, min 5