hötmtar stalla tiil Iranska regeringens fört gande ett antal spanska ordenstecken för orientaliska armen. Det klagas i bref frän Paris öfver penningebrist. Fonderna hållas visserligen uppe, men icke genom kapitalisterna, utan blott genom spekulanterna. Alla värden uthjudas på börsen, men kapitalisterna draga sig alt mera tillbaka. Man är ej utsn farhågor för framtiden. Äsven regeringen säges dela denna oro. Visst folk anse detta förhållande kunna komma att utöfva inflytande på den politiska situationen. Föga troligt är dock, att penningeknipan i det på resurser så rika Frankrike skall blifva så stor att den skulle tvinga regeringen att sluta en förhastad och skymflig fred. ENGLAND. I afseende på fredsfrågan yttrar sig den ministericlle Globe som följer: -De sedan några dagar cirkulerande fredsryktena sakoa ej all grund. Vi skulle emellertid göra oss skyldiga till att vilseleda allmänheten, om vi ville gå i borgen för att denna grund är så säker, som man här och der hört påstås. Ryssland sjelst har alldeles ej f am-tallt något slags förslag och har hitells alltid bandlat så försigtigt, att vi ej kunna så akna någon snar lösning. Då nu Ryssland ej erbjudit oss några frodsvilkor. så är det tydligt, att man egentligen ej noga kan uppgifva hvad de krigförande makterna hafva alt pröfva. De allierades ställning är otvifvelsktigt bättre än i förlidne April, och det engelska folket har rätt att vänta att vilkoren pu skola blifva fördelaktigare än de som föreslogos före Scbastopols intagande. Vi behöfva vilkor, som lemna oss fullssändiga garantier mot hva:je framtida anfall från Rys3 lands sida. O-Ktant underhandlingarne. skall engel-ka regeringen fortsätta sina gigantiska rustningar för nästa falttåg. Om kejsaren af Ryssland kände dessa rustningar, så skulle ban skynda att sluta fred. England kommer år 1856 att hafva icke mindre än 70.000 man i lalt. Östersjöflottan skull räkna öfver 250 fartyg, hvilka till större delen aro bygeda serskidt med afseende å ändamålet med detta fälttåg. Med det blotta experimenterandet torde det väl vara slut. Till nästa vår skall England utveckla en kraft, värdig dess makt. Våra allierade å sin sida utveckla hela den verksamhet, som stridens vigt kräfver. Så vidt men kligt förutseende räcker kuvna för nästa år endast sruktansvärda motgångar förutspås för Ryssland. Det beror af Ryssland, att undvika dem medan ännu tid är. Sir Robert Peel har nyligen i ett, vid en ofsentlig tillställning hållet, tal fällt yttranden, hvilka låta ingenting mindre än fredliga. Ingen — så föllo sig bland annat hans ord — kunde högre än han önska en för England ärofull fred; men mot Österrikiska fredsförslag kan man ej vara tillräckligt på sin vakt. Det är ett allmänt kändt faktum att Österrike j är Englands vän. Äkven dess förrädiska beteende i Donaufurstendömena borde ej lemnas ur sigte. Enligt tal:s åsigt bör man ej mer åtnöja sig med de 4 punkterna. Krim är ej längre och skall, såsom tal. hoppas, aldrig åter bli en integrerande del af Ryssland. Londanerbladen publicera den ur ryska fängenskapen äterkomne löjtnant Genestes till amiralitetet afgifna utförliga berättelse om affå ren vid IIangå den å Juni. Skijdringen af det sätt, hvarpå den engelska båtens besättning nedsablades, öfverensstammer fullkomliet med de framställningar härom, som straxt efser händelsen voro synliga i de engelska tidningarne. Etter sitt tilllangafaganne h de löjtnant Gene ste i början att u härda åtskilliga förödmjukelser. D-n på den ryska t1elvgrafstationen befindtlige ryske officern höll honom på det mest förolämpande satt sin inytnafve iramför ansigtet, och en af de kosacker, som eskorterade fången, pådref honom enen upp repade slog af lansen att påskynda sin gäuL. Sedermera blefvo tångarne, ef er at deras händer med rep härde hopbunditpå rigsen, dels lastade på en kärra och dels till fots drisna till Esenas. De som bofuno sig iden senare kategorien måste dervid håla ull godö med hugg och slag af kos -ckernas lansar. I värheten af Ekenäs lägrade ett ryskt rege mente. Då dettas officerare varseblelvo fängarne, sonderskuro de genast de rep, med hvilka desamma voro bundna, och yttrade sin förtrytelse ofver det onödiga barbari, hvarmed de blifvit behandlade. Fängarne hade varit så hårdt bundna, att spåren efter nhopsnörningen annu efter tre veckors förlopp voro synliga på deras armar. Åfven general Mohier, som kommenderade i Ekenas, syntes mycket fortörnad öfver den behandling, som vederfarits Engelsmännen, och löjtnant Geneste tror