Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 december 1855, sida 2

från striden, skall han genast ana, att jag länat min hand till dethär ... — Stanna då här! Jag skall gå sjelf, ty jag vill ovillkorligt veta, hvem den der förnäma damen är med sina sidenoch sammetskladningar .. den förhatliga rivalen ... — Ja, det blir mycket bättre, fru de Fontenay. Gå ni sjelf! Det var en god ide. — Jag skall se henne i ansigtet, fortfor fru de Fontenay. — Ja, se henne stinnt i ansigtet ... gör det! .. Sådan god ide! — Jag skall säga henne sanningen . .. — Ja, lexa upp henne duktigt! Sådan förträfflig ide! — Hon skall betala mig dyrt för alla de qval, som hon förorsakat mig under dessa fjorton dagar. — Ja, låt henne betala det mycket dyrt! .. Men kom emellertid i håg, min fru, att J ären fångar, båda två. — Hvems fångar ? I detta ögonblick tillhör staden ingen, men min rival tillhör mig. Leonhard, stanna här! Jag behöfver dig, när jag kommer tillbaka. Fru de Fontenay skyndade ut. Leonhard skrek efter henne: — Akta er! Det haglar kulor på gården, (Forts.)