2 AKVARIER VIMSP fy T SEM BRT MAA MR 19 snällpost emottager man följande för vårt samhälle långt ifrån glädjande underrättelse: Kongl. Maj:t har, under d. 30 sistl. November, till ordinarie lärare vid Navigationsskolan i Stockholm förorunat läraren vid Navigationsskolan i Götheborg, premierlöjtnanten vid Kgl. M:ts flotta Carl Anton Pettersson. TRE ONES TER BENA n ONA JEAN — Am (Insändt.) Red:n har från en aktad insändare emottagit en uppsats, innehållande anmärkningar mot en af våra ångbåtsbefälhafvare, kapten Sabelfelt, med anledning af ett mellan denne kapten och ins:n passeradt uppträde, dervid hr Sabelfelt synes hafva föga kännt hvad den trafikerande allmänheten har att fordra af en man på hans plats. Huru befogade dessa anmärkningar varit skall läsaren finna af följande berättelse: En äldre man, som i böcjan af hösten ville företaga en angelägen resa till Stockholm, kunde icke erhålla hytt på det då från Gotnedorg först afgående fartyg Gölheborg, emedan alla hyttor redan voro upptagne: då ban dels i anseende till sin framskridna ålder, dels ock med afseende på resans längd och be svärlighet icke ville företaga densamma utan att kunna disponera hyttptats, var det hans afsigt att vänta till dess annat fartyg, der en sådan plats vore att erbålla. asginge, då han af ångbåtskommissionären underräuades, att styrmsnnens hytt möjligen vore ledig. — Denne tillfrågades och uppiyste, ati till Motala vore hans bytt upptagen, men att den derifrån till Stockbolm vore att disponera; dock fästade styrmannen der vid det vilkor, att befälbafvaren hr kapten Sabelfelt borde underrättas om detta styrmannens löfte samt lemna sitt bifall. — Kapten Ssbelfelt tillfrågades genast om hytten finge disponeras från Motala till Stockholm, hvartill ban lemnade sitt bifall utan ringaste förbehall. I förlitande på dessa löften ancrädde vår resande sin färd till Stockholm. Sedan men passerat Motala och sent på aftonen ankommit till Borenshult, der fartyget skulle öfvernatta, blef den resande underrättad genom städerskan på fartyget, hvilken hade kännedam om det af befälhafvaren redan i Götheborg sifaa löftet, att kapten utlofvat den ifrågavarande hytten till ett fruntimmer; Men som han om denna förändring förut icke namnt ett ord, och han omöjiigen kunde hafva förglömt hvad han i Götheborg lofvat, emedan han både af den resande och äfven af stiäderskan derom blifvit under resan påmind, utan att dervid göra invändning eller anmärkning, intog den resande bytten, som ock af städerskan var för honom bäddad, samt gick till hvila. Kaappt hade han dock det gjort förrän hr Sabelfelt med myndig och särande ton iunträdde och tillsade honom att uppstiga och lemna sin plats, emedan kaptenen lofvat den till ett fruntimmer, som icke hade annan plats. Eburu obekant med det uppkifua fruntimret, skulle den resande dock af aktning för könet afotärt hytten, om hr Sabelfelt på ett humant sätt framstäht saken; nu deremot fann han sig sårad och förolämpad, hvarför han, i förlitande på sin goda ratt, svarade, att han icke utan våld lemnade hytten, den han innehade till följd af gifven öfverenskommel e och ett äldre löfte än det hr Sabelselt nu under dagen lemnat till en annan. Tililika hänvisade han kaptenen till en nära för handen liggande utväg att visa sig uppmärksam t. o. m ridderlig emot damen, utan att bryta sitt ord emot den resande, den nemligen att till henne upplåta sin egen hytt. I stället att begagna sig at denna utväg, som hvarje buman och någorlunda hyfsad befälbafvare troligen med nöje omfattat, vidtog deremot br Sabelfelt den åtgärd, att på bekostnad af helgden utaf sitt ord, tillkalla 2:ne af fartygets matroser, befallande dem att bokstafligen köra den resande ur sin hytt, i hvilken damen nu inlogerades, under det hr Sabelfelt i all maklighet gick till hvila i sin egen hytt. — Till råga på sin oförskämdhet förklarade kapten Sabelselt, då den resande, uppkommen på däck, icke kunde tillbakahålla sin klagan Öfver den våldsamma behandling honom öfvergått, Satt om herrn icke tiger, sätter jag herrn i laad. Den resande teg derföre, men gjorde i sitt sinne det löftet att aldrig under sina framtida resor, hvilka vanligen äro både många och långa, utom i högsta rödfall, begagna ångbåt, på hvilken hr Sabelfelt vore befälhafvare. Så lyder sjelfva berattelsen, som slutar med en reslexion att hr Sabelfelt icke borde användas på kanal-sartyg. der humanitet, eller åtminstone en viss grad af lefnadsvett erfordras, bvaremot han torde kunna anses passande såsom belalhafvare på sådane ångbåtar, som föra gnäggande, bölande, bräkande och grymtande passagerare. Oakiadt denna berättelse, hvilkens sanningsenlighet den resande sjelf på heder och tro för Red:n försäkrat, tillräckligt talar för sig sjelf, kunna vi ej undertrycka den åsigt, att fartygets direktion borde beifra en sådan handling och för densamma ställa tit. Sabelselt till grundlig räfst och näpst. Åsen RN RR TA Se Udsändt.) Under närvarande höga vedpriser vill ins. uppmana allmänheten att oära . An ctankul