Den hemliga beskickningen. Af LCon GOZEIan. (Forts. sr. söreg. N:r.) I I — Ni kan ej! Och hvarför ? Emedan jag , nu bestämdt vet, att ett fruntimmer är i vagnen: det är just för den skull ni vägrar . ... Ett fruntimmer! Ha! I — Nej, Emelie, ni vet det icke. Det är åtminstone tvisvelaktigt, det medgifver ni väl? — Vackert tvifvelaktigt! I — Jo, tvisvelaktigt. ty denna bok . . Markisen tog boken ur Fru de Fontenays händer, och han hade knappt ögnat uti den, förrän han sade med allvarlig röst: I — Hvad ser jag? Det är ni, min fru, som gjort er skyldig till knep, ja, för att tala rent ut, ull en osanning. Ni läste: Toaletlsaker, tillhöriga den person, som reser Sc. Haär står alld les icke: den person; det är ett tillägg af er sjelf. — Huru, min herre! bokstafven P., som