dena härstädes för nåserande. Kungörelsen är ämnad att förekom mr sådana missförhållanden som bastning och hbindninj (bastning och bindning betyder i lagsul att utan föregående lagliga åtgärder helt enklt låta sangsla och binda en person), hvilka hrr militärer stundom gjort sig skyldiga till. okannigaom de rättizheter, som enligt lag tillkomma personer i Finland. Kungörelsen skulle uppsättas å tingstäder, gastgifvaregårdar och vid allmänna militärstrikvägar. h ungörelse : Uudersökningar af ofta inträslande kollisioner emellan milildra personer och civila myndigheter i Finland hafva bragt mig till den öfvertygelse, att dessa kollisioner uppkomma icke med uppsåt å någondera sidan, utan oftast af okunnighet om landets lagar och författningar, seder och bruk, samt folkets karakter och språk. Kännedomen af landets nationella seder och bruk, men i synnerhet af dess språk, kunde i många fall afböja hvarje orsak till sådana missförstånd, som ofta medföra för hvardera par terna obehagliga följder. Derföre tillråder jag alla hrr officerare vid de mitt befäl anförtrodde trupper, att, utom iakttagande of det första vilkor, som skiljer hvarje bildad menniska från de lägre ståndsklasserna, nemligen af ett artigt och vänligt umgange med personer af ala klasser, vid deras beröring i embetsvåg med hdrrar. auktoriteter, t. ex. postkontor, magistrater och häradsrätter m. m. ej mindre än ock med vederbörande kronobetjente, rådfråga personer, sem känna härvarande lagar och författningar, samt att, först sedan de lärt känna rättegångsordningen och de antagna sederna och bruken, skrida till sjelfva ärendet. Den aktning, som hrr militärer visa för landets logar samt dess seder och bruk, alstrar hos innevånarne förtroende till trupperna, ett artigt och vänligt bemötande åter lättar truppernas lagliga fordringar, hvilka alltid äro mer eller mindre betungande för innevänarne. Ett sörekommande bemötande mot embetsoch tjenstemån alstrar hos desse ovilkorligen den önskan att vedergälla lika med lika, och jag är öfvertygad derom, att i fall hrr militörer fästa tillbörlig uppmärksamhet vid detta mitt råd, sålunda många missförstånd och kollisioner emellan trupperna och innevånarne komma att undvikas till ömsesidigt gagn och hvardera parternas tillfredsställelse. Helsingfors den 12 Sept. 1855. Generaladjutant Berg. Det är svårt att icke vid dessa åtvarningar om ett -artigt och vänligt bemötande anställa en jemförelse med Katarina II:s beryktade regler för sällskapslifvet i Petersburg, i hvilka bland annat fastställdes, att en herre icke emot en dams vilja fick taga en kyss af henne, icke fick supa sig full, icke börja slagsmål 0. 8. v.I ett privatbref från Åbo, infördt i A.B., meddelas följande: — — — Sedan vederbörande nu fått smaka huru lyckligt det är att lyda under det stormäktiga Rysslands förmynderskap, som icke förmått lemna vår handelsflotta något skydd, så börja de småningom att vända kappan efter vinden, och tror jag att många lycksökare här, som förut yttrat stora sympathier för Ryssland, skola vara de första att ställa sig in hos svenskarne, om de intaga landet; dock skulle de väl känna sig något tillbakahållna af fruktan för ryssarnes återkomst. Alla menniskor här förarga sig öfver förändringen af namnet Wasa till Nikolaistad och bankodirektören Stjernvall, som skall vara fader till det nya namnet, har nog fått ovett derföre, så att han aldrig glömmer det. Skulle likväl förändring ske uti landets regering, så kunde väl denna sak ännu omgöras. Jag hörde nyligen af en trovärdig svensk, att en eller annan finne i sommar farit fram i Sverige och skällt icke endast på de allierade utan äfven på svenskarne. Kanske voro de utskickade i sådant ändamål. Att Brändö hamn i Wasa blifvit till största delen uppbränd har du förmodligen läst i någon tidning. Bland de många som förlorat genom kriget finnes väl ock en och annan, som vunnit derpå genom handel. Rektor Snellman, som nu åter utger Litteraturbladet, har råkat i häftig polemik med en anonym i -Åbo Tidningar, som påstås vara geheimerådet baron Hartman, angående finska hushållningssällskapet, och fått uppbära otidig heter, hvarpå han, som vanligt, svarat väl och, utan anseende till personen, sanningsenligt, men bitande. Kolera hafva vi här icke halt, men deremot hafva frossa, gastriska febrar m. m. grasserat starkt i synnerhet bland militären.