Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1855, sida 2

I JUDA 41 1JCTUC TJUV 0CU OM ICKNU , (1111 PNSSI0DIDaD0S 33,342 (år 1852 uppgick antalet till 35,481, år 1851 till 41,536, år 1850 till 43,947, år 1849 till 50,153 0. s. v.) — (Insandt.) Red:n har blifvit anmodad införa i Tid:n soljande förklaring med afseende å våra anmärkningar rörande Käping-lult jernrägen, en förklaring, som vi meddela till den kraft och verkan den kan hafva. Uppsatsen lyder sålunda: UIti dagens tidning sörekommer ett referat af hvad sem tilldragit sig vid ett jernvagsmöte i Carlstad, dervid fråga förekommit om en ökad aktieteckning för Kongl. Svenska Aktiebolaget för jernvag emellan Köping hoch Hult, till hvilket referat Redaktionen tillagt några ord om orsakerna till ,den oförsvarliga senfärdigheten vid företagets bedrifvande, (såsom orden lyda,) samt slutligen den åsigt framställes att enklast och rättast vore att staten på billiga vilkor inlöste hela denna jernväg och införlifvade densamma med den öfriga stambanan. Då jag vid tidningens emottagande är syssselsatt med förberedelserna för en resa till Örebro i bolagets angelagenhteer, hvilken resa i morgon anträdes, hoppas jag att tidningens läsare, bland hvilka många äro aktade delägare i bolaget, skola finna naturligt att det meddelande, hvartill jag af nämnde af Redaktionen tillagde ord finner mig föranlåten, icke kan blifva annat än kort. Jag kan dock icke undgå att genast fåsta uppmärksamheten dervid, att då Redaktionen, såsom orsak till den öfverklagade senfårdigheten i första rummet nämner att bolagets engelska direktörer lemnat förre entreprenören, hr Burge, tillfälle att komma på en balans af 100,000 sterling, denna stora summa, som troligen blifvit hämtad ur bolagets bokslut för sistförflutne år, endast tillkommit på det sätt, att hr Burge, som åtagit sig att emot en bestämd, bolagets aktie-kapital motsvarande summa i ett för allt, fullborda jernvagsarbetet, blissvit på grund häraf debiterad, icke blott för allt, I som kontant till honom utbetalats, utan äfven för allt hvad som af direktionen för jernvägsarbetet blifvit utgifvet, såsom för jordköp och materialiers anskaffande i Sverige m. m., hvaremot han aldrig blifvit för någonting crediterad, enär han aldrig, såsom sig bordt, för direktionen presenterat något hosagets ingeniörs certificat öfver värdet af verkställdt arbete, och alla vid vägen befintlige eflecter, enligt en af kontraktets bestämmelser, då han uraktlåtit verkställigheten af sina genom kontraktet åtagne förbindelser, blifvit förverkade och tillfallit bolaget, som äfven deraf blifvit satt i besittning. Redaktionen anför dernäst, såsom den andra af de orsaker, som vållat senfärdighet vid företagets bedrifvande, att ,engelsmännen strandsatt arbetets utförare på nödige kapitaler. Rättvisan fordrar härvid det erkännande, att ehuru varmt och beredviligt svenska aktiesågare alltid gått alla dircktionens förslag till afhjelpande af de svårigheter, hvarmed bolaget hast att kämpa, till mötes, har dock antalet af i företaget deltagande personer och deruti tecknade aktier i Sverige varit ganska ringa i jemförelse mot företagets storhet och vigt för landet, så att det i fråga om hvilken af de båda nationer, som i företaget deltagit, icke anskaffat dertill nödige kapitaler, måste anses ganska naturligt om engelsmännen skulle hysa en alldeles motsatt åsigt mot den ofvan framställda. Redaktionen afser emedlertid sannolikt icke med ofvan anförda ord någon jemförelse mellan hvad af de särskilda nationerna blifvit för företaget åtgjordt, utan det sätt, hvarpå direktionen och speciellt dess engelske ledamöter, motsvarat det uppdrag, som de på egen begaran af aktie-ägarne erhållit att genom obligationers utgifvande uppläna det för jernvägens sullbordande till Köping detta är nödiga kapital. Utan att ingå i något sörsvar eller ens förklaring öfver hithörande förhållanden, måste jag dock fästa Redaktionens och publikens samt särskildt aktieagarnes uppmärksamhet på de svårigheter, som under de sistförflutne månaderne mött för låns upptagande och penningars anskaffande i England, hvarest penningeräntan stigit till en höjd, som den icke haft, sedan de stora krigen vid detta århundrades början, och en allmän penningbrist varit rådande. Ehvad åsigter än rikets ständer vid nästkommande riksdag må komma att hysa om det sätt, på hvilket Köping-Hults jernvägsbolags angelägenheter blifvit skötte, kan jag derföre icke tro, att de skulle vilja afhända bolaget den statsgaranti, hvarpå det är grundadt, derför att