Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1855, sida 2

de enligt SS 11 och 13 uti Kongl. Maj:ts förordning angående vilkoren för bränvinstillverkning hos konungens besallningshafvande gjorda anmälningar till bränvinsbränning under innevarande bränningstermin. Detta generalsammandrag upptager tillika antalet af de 1852 i verksamhet varande brännerierna, och bereder såmedelst tillfälle till en jemförelse med ställningen före den nya sörordningens utfärdande. Såsom allmänt förutsågs har den nya förordningen visat sig utöfva största inflytande på amåbrännerierna; dessa ha minskats från 35,172 till 3,456, d. v. s. med något mer än 90 procent, eller till vid pass en tiondedel af det antal de utgjorde år 1852. Men äfven de större bränneriernas antal har undergått en betydlig minskning, ty då detta förut uppgick till 670, är det nu endast 397. Hela antalet brännerier år 1852 utgjorde 35,842, men år 1855 blott 3,853. Emellertid bör icke förbises, att bränneriernas antal hade minskats något redan 1853. då det utgjorde 33,342. Till denna, före den nya förordningens tillkomst inträdda minskning, bidrog sannolikt i betydlig mån den fördelaktiga ställningen i spanmålsmarknaden, enär de höga sadespriserna uppmuntrade till sadens tillgodogörande på annan väg än genom bränvinstillverkning. Vid en jemförelse mellan de särskilda länen finner man följande förhäklanden: Jemför man antalet af brännerier, större och mindre, i de särskilda länen, så komma dessa uti följande ordning efter hvarandra. Östergötlands, Christianstads, Elfsborgs, Blekinge, Skaraborgs. Kronobergs, Kalmar, Malmöhus, Jönköpings, Örebro, Hallands, Södermanlands, Wermlands, Stockholms, Götheborgs och Bohus, Ups la, Westmanlands, Gottlands, Stora Kopparbergs, Wester Norrlands, Jemtlands, Westerbottens, Norrbottens, Gesleborgs lån och Stockholms stad; det första af de här uppräknade har 922, de fyra sistnämnda hvardera I bränneri. Hvad angår tillverkningens betydenhet (kannebeloppet) så gestaltar sig ordningen länen emellan något annorlunda, ithy att somliga län hafva ett öfvervägande antal små, andra deremot slera stora brannerier. Man finner nemligen i afsende på kannetalet följande ordning: Östergötlands, Skaraborgs, Christianstads, Blekinge, Malmöhus, Stockholms, Örebro, Upsala, Elfsborgs, Jönköpings, Hallands, Kalmar, Kronobergs, Södermanlands, Westmanlands, Götheborgs och Bohus, Wermlands, Stockholms stad, Stora Kopparbergs, Westerbottens, Jemtlands, Norrbottens, Gottlands. Wester Norlands och Gesleborgs län. Det förstnämnda af dessa län bränner 1,699,856 3 kannor, det sistnämnda 715 Gottlands, Gesleborgs och Wester-Norrlands län ega inga större brannerier. Stockholms stad, Stora Kopparbergs, Jemtlands, Westerbottens och Norrbottens län blott ett hvardera. Mindre brännerier ega alla län utom Westerbottens, Norrbottens och Westmanlands län samt Stockholms stad. De län, uti hvilka bränneriernas antal betydligt minskats, äro föl jande: Gesleborgs (från 1,072 till 1), Stora Kopparbergs (från 2,003 till 4), Gottlands (från 2.047 till 7), Westmanlands (från 1,390 till 12), Wermlands (från 3,109 till 34), Wester-Norrlands (från 327 till 2), Jemtlands (från 223 till 2), Westerbottens (från 123 till I) o. s. v. Denna minskning kommer dock hufvudsakli gast på de små bränneriernas antal. Hvad särskilt angår de större brännerierna, så hafva de i allmänhet minskats temligen jemt; inom följande län hafva de ökats: uti Jönköpings (från 14 till 17), Östergöthlands (från 48 till 68), Westerbottens lån och Stockholms stad (hvardera från intet till 1). I afseende på den för bränvinstillverkningsstatistiken vigtigaste frågan, nemligen tillverkningens mångd förr och nu, kommer man na Anrliotva A föllt 11.r111114 va ö