AA — AA— I Timesläses följande: Allmanna opinionen har utan tvifvel sina olägenheter och missbruk, men om vi vilja se, hvilka följderna blifva för ett land, der rcenna makt saknas, behöfva vi blott betrakta Ryssland i dess nuvarande tillstånd. Aldrig har en enskild eller en stat befunnit sig i ett törskräckligare läge. Rysslands herrskare står utan ledning och rättesnöre. Insvept i sin mörka och ödsliga despotism har zaren ingen, med hvilken han kan dela sina rådslag, ingen, hvars modiga vänskap eller upplysta redlighet kan hjelpa honom i hans förlägenhet eller hejda hans obetänksamhet. En blindt lydande administration, en underdånig arme, ett krypande presterskap, ett fanatiskt folk äro endast döda verktyg i sjelfherrskarens hand och kunna sammanlagda icke uppväga värdet af en enda trogen vän. Egensinnighet är emellertid något ganska vanligt, ty hvarje menniska är sjelft errskare i sitt eget bröst, och enhvar, som uteslutande stödjer sig på eget omdöme, eller snarare som följer sina nycker eller lidelser, är ingenting annat, än hvad de ryske tallrickslickande smickrarne dyrka hos de vansinnigaste af sina zarer. Motgäng och olyckor äro frukten af denna villsarelse. Hvarthän har nu det stora ryska väldet kommit och hvad ända hafva dess så länge närda eröfringsplaner tagit? Allt dess skryt är fruktlöst och kan ej dölja verkliga förhållandet. Dess gränslösa område har blifvit ett fängelse, dess armå är till hälften förstörd, dess horder uttömda, dess flottor ruttna i hamnen eller på hafsbottnen, dess hamnar äro stängda, dess fästningar blokerade eller brända; det har lidit nederlag på nederlag, tillfogade detsamma icke blott af dess aktade medtäflare, utan äfven af just den granne, som Ryssland för några månader sedan betraktade med det djupaste förakt. Icke destomindre äro alla dessa redan timade olyckor ingenting mot dem, som Ryssland enligt stor sannolikhet har att emotse. Sedan ännu flera myriader trälar blifvit släpade från sina arbeten, för att omkomma på långa marscher eller dö på Krim, zarväldets yttersta gräns och Rysslands graf; då skall slutligen en tid komma, på hvilken dess svaghet blir uppenbar och dess ytterliga förfall hvarken kan fördröjas eller döljas genom retningsmedel och fanatisk yrsel. När masken, som ingaf fruktan, blifvit ryckt från jettens ansigte, när han står hjelplös, då skall hvarje fiende, yttre och inre, enhvar, som kan revoltera och anfalla, enhvar, som har esterräkningar med eröfraren, enhvar som vill dela rofvet eller plundra honom, begagna sig af det gynnsamma tillfället. De kaukasiska stammarne äro redan på väg att återtaga, hvad som tillhör dem. Ett ord, och 60,000 Skandinaver återeröfra sitt eget Finland och sätta sjelfva den ryska hufvudstaden i fara. Nästa vår skall Bessarabien återgå till sina förra herrar. När sålunda hvarje annan granne återtager sin egendom, är det väl då möjligt att föreställa sig Polackarne döde för historien? Åldrig har verlden bevittnat ett sådant förfall, som det, hvartill några få år, ja några mänader kunna bringa Ryssland. Och hvar har Ryssland en vän? Hvem är ej intresserad i dess förstöring? Från Österrike kunde visserligen några vänliga råd blifvit våntade, men det är Österrikes politik att begagna svaghet och split hos andra; och enua a torde ej med serdeles allvar blandå ig i den, förran den funnit ett synusemt:o kh . SN U